Färgstarkt. Karin Grip kände starkt för marken kring soldattorpet utanför Västra Sörbäck första gången hon besökte platsen. Huset var nergånget, men hon visste direkt att det här var hennes plats på jorden. När hon inte arbetar med marken och djuren växtfärgar hon ullgarn, stickar och tovar.

Mångfald på Karins marker

Karin Grip bor i ett soldattorp utanför Sala. Där sköter hon markerna på gammalt vis utan maskiner. Hon slår marken och hennes får hjälper till att hålla hagarna öppna när de betar. Vid en inventering observerades närmare 700 arter.

Vi kör genom ett sensommarblomstrande ängslandskap. Bilen susar förbi ett litet rött soldattorp vars ägor är inhägnade med fårstängsel. Karin Grip möter oss vid grinden och vi går en rundvandring på de artrika ängsmarkerna som hon vårdat i decennier.
  Fåren bräker oroligt och undrar vad som står på. Karin svarar med att ge dem en stor gren med goda blad att äta på.
  Hon arbetade tidigare som biomedicinsk analytiker på SLU:s avdelning för skoglig mykologi och patologi i Uppsala. Ett arbete som hon tyckte mycket om, men utan bil blev pendlingen till slut för mycket.
  – Jag bestämde mig för att sluta och bli naturvårdare och pensionär, berättar Karin Grip.

Soldattorpslivet, utan bekvämligheter eller bil och traktor, passar henne perfekt. Hon trivs med fysiskt arbete, tycker om att arbeta med djuren och ängarna. Marken har hon hävdat i närmare trettio år och kan idag räkna resultatet i form av gammeldags ängsarter som säfferot, rödtoppa och brudbröd. Sala Sparbank delade år 2007 ut pengar till naturvårdsprojekt och Karin Grip fick 50 000 kr för att göra en art- och biotopinventering. Den visade att hon lyckats väl med sitt arbete att återfå biologisk mångfald. Närmare 700 arter observerades i markerna, varav flera insekter var rödlistade. Bland andra skalbaggarna orange rödrock och askdvärgbock samt däggdjuret fransfladdermus.
  – Både soldattorpet och markerna blir mitt bidrag till kommande generationer, säger Karin Grip. Det finns inte så många traditionellt hävdade ängsmarker kvar i Sverige, de flesta består av biologisk enfald i form av timotej. En artrik flora drar till sig fler arter av insekter och fjärilar som annars riskerar att gå förlorade.

Den biologiska mångfalden på hennes marker är ett resultat av att hon slåttrar dem på sensommaren och hösten så att växterna kan fröa av sig till nästa år. Gräset blir till fårfoder under vintern. Hon planterar också in ett par nya ängsarter varje år. Här växer nu exempelvis rödblära, backnejlika, daldocka, ängssalvia och svart oxbär.
  Karin Grip berättar att när arbetet ute på markerna är klart för säsongen, är det dags att börja med ullhantverket igen. Hon växtfärgar garn, stickar och tovar. Hennes vantar kommer att säljas vid julmarknaden i Sala. Men det är långt till jul tack och lov, än finns det sommar kvar i luften.
  Två katter och en hund deltar i samtalet, alla tre har fått en fristad hos Karin. Inne i huset ligger ytterligare två hundar och sover. Den gamla minigrisen sitter och tittar på oss genom bräderna i sin fålla. Åsenbaggen och ryafåren har slutat bräka, vi sitter ju stilla på våra stolar och njuter i solen så de har inget att oroa sig över.
  Visst låter det som en idyll… och det är det. Men för att komma så här långt krävs målmedvetenhet, kärlek till jorden och djuren. Och sist men inte minst ett stort mått av jävlaranamma. Den kombinationen är inte alla förunnat.

Text och Foto: Lena Bergquist