”Jag mötte stolthet, eldsjälar och låga löner”

Svetten rinner och doften av brända sopor sticker i näsan när vi kliver in till ett kvinnokooperativ i byn Poddaramulla, belägen på Sri Lankas sydvästra kust.
Sju kvinnor sitter längs väggarna och väver olika former av korgar och underlägg.
Det råder en lugn och behaglig stämning. Kvinnorna talar nästan ingen engelska men en av dem, Maalikka, erbjuder sig att lära ut vad hon kan. Mina fingrar fumlar taffligt med remsorna av palmblad och vi brister båda ut i skratt.
Detta är ett av mina starkaste minnen från min vistelse i Sri Lanka. Självkänslan och stoltheten över sitt hantverk som Maalikka utstrålade. Visst hade jag mina tvivel inför resan, mitt koldioxidkonto fullständigt kollapsade efter en flygresa som stannar på +2 468 kg koldioxid. Är det verkligen nödvändigt att ytterligare en person åker runt jorden för att se hur Rättvis handel fungerar? Det finns ju film, böcker, Rättvisemärkt-ambassadörer, världsbutiker och youtube.com.
Men jag beslöt mig ändå för att åka. Det har jag hittills inte ångrat.

Rättvis handel handlar ju om ett sjysst handelssamarbete men även om kunskapsspridning. Jag känner mig extremt tacksam mot de människor som öppnade sina hem och tog sig tid för mig och mina kurskamrater. Det har gett mig ny kraft och energi att orka. Orka vara en jobbig konsument och fråga, ställa krav och välja bort. För mig innebär Rättvis handel att inte diskriminera, varken människor eller natur. När jag åkte ville jag gärna hitta någon som har verkställt de tankarna i praktiken. Jag blir arg när jag tvingas välja mellan Rättvisemärkt och ekologiskt. Visserligen uppmuntras ekologisk odling av Rättvisemärkt, men jag vill inte behöva välja. Efter bara några dagar lärde jag mig att det är svårt för producenterna att kombinera dessa två. Dörrmattetillverkarnas ekofärg var tio gånger så dyr och specialimporterades från Tyskland. Är vi som konsumenter beredda att betala priset? Finns det annan färgteknik att använda?

Mitt hopp strandade tills vi besökte företaget Biofoods, som främst producerar olika sorters kryddor och te. Företagets grundare och VD, Sarath Ranaweeras handlingskraft och kompromisslöshet fick mig att fyllas med ny energi. Ranaweera påpekar att det är omöjligt att handla rättvist om vi besprutar naturen, skapar monokulturer och producenter utan bestämmanderätt och inflytande. Och som han avslutar: alla är en del av handeln, även vi konsumenter.
   – Vi får inte exploatera våra barns framtid, avslutar Ranaweera.
Jag tänker på Maalikka och de andra kvinnorna. Deras korgar exporteras till olika länder i Europa och finns även i Sverige. De är en del av Rättvis handelrörelsen i världen.

Även om ersättningen för kvinnornas korgar inte var den bästa så bidrar deras arbete till en förbättrad självkänsla och självförtroende. Rättvis handel innehar en helhetssyn som omfattar sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter.
Detta för Maalikka och Ranaweera vidare till sina barn och jag hoppas kunna göra detsamma till barn i Sverige.

Sara Wallentin