I hetluften över Östersjön

Mälaren läcker varje år 300 ton fosfor. Så visst påverkar västmanlänningar hur Östersjön mår, säger Lennart Gladh.

När algblomningen i Östersjön var som värst och det blev otrevligt att bada hamnade västmanlänningen Lennart Gladh riktigt i hetluften. Telefonen började ringa. Många tidningar, radio och TV ville veta mer om algblomning och döda havsbottnar i Östersjön.

Lennart Gladh är projektkoordinator för Östersjön vid Världsnatur-fonden WWF som i juni startade en kampanj mot övergödningen. När vi träffas i slutet av sommaren har media-anstormningen lagt sig. Lennart Gladh är hemma i huset på landet utanför Västerås. Det är lugnt, han kliar en av familjens katter och tittar ut över den grönskande omgivningen.
    – När algblomningen försvann avtog intresset från media. Men det är egentligen då, när algerna ska brytas ner, som problemen för Östersjön börjar, säger Lennart Gladh.

Aldrig så stort intresse
Han är biolog vid Världsnaturfonden WWF. Östersjöfrågor har han arbetat med sedan 1990, till att börja med i ett samarbete mellan Läns-styrelsen i Västmanland och en region i Estland. Men aldrig har intresset för Östersjön varit så stort som i somras. Plötsligt var han i hetluften och intervjuades i TV, radio och tidningar. Såväl svenska som utländska medier.
    – Jag har till och med chattat med Aftonbladets läsare på deras hemsida, det var en ny erfarenhet, säger han.

Allvarligt läge
Att Östersjön uppmärksammas är viktigt och bra. Lennart Gladh an-ser att läget för Östersjön är mycket allvarligt, WWF startade därför i juni en kampanj mot övergödningen.
Sju av de tio största döda bottnarna i världshaven finns just i Östersjön. Det har länge tagits prover där man mäter syrehalten i vattnet och resultaten är tydliga; de döda bottnarna breder ut sig och täcker nu områden som är dubbelt så stora som Sveriges samlade åker-areal. Om detta fortsätter är risken stor för total kollaps av ekosystemet.
Döda bottnar förorsakas av över gödning, eftersom stora mängder kväve och fosfor fungerar som gödningsämnen i vattnet. Bottendöden uppkommer när alger och andra organismer sjunker till botten och bryts ned av bakterier som förbru-kar allt tillgängligt syre under den processen. Och även om vi i Väst-manland inte bor vid havet bidrar vi faktiskt till övergödningen.
    – Mälaren är den största enskilda fosforkällan för Norra Östersjön, påpekar Lennart Gladh. Han berättar att 300 ton fosfor kommer härifrån varje år.
    – Det beror på att våra tunga lerjordar läcker fosfor ut i vattendrag som så småningom hamnar i Mälaren.

Felet finns inte i öst
Många tror att problemen framför-allt kommer från de forna Öststaterna, men det är inte så.
    – De har bra reningsverk, eller håller på att få, säger han. I stället, betonar han, handlar de stora problemen om markanvändning och vår livsstil. 50 procent av övergödningen i Östersjön kommer från jordbruket. Han befarar att det blir ännu mer nu när världsmarknadspriserna på spannmål ökar.
    – Nu börjar kantzoner och mark som legat i träda att odlas upp, och det innebär att utsläppen ökar.

Avlopp direkt ut i havet
Förutom jordbruket bidrar enskilda avlopp, industrier, förbränning av fossila bränslen inom transport- och energisektorn till övergödningen av Östersjön. Det är mycket som påverkar. Exempelvis släpper de stora kryssningsfartyg som kommer in i Östersjön ut sitt avlopp direkt i havet. Det gör fortfarande även många småbåtsägare.
    – Nu har vi fått förbud mot fosfor i tvättmedel och det kommer förmodligen även för diskmedel, det är väldigt bra, säger Lennart Gladh. Han menar att var och en av oss kan bidra till en bättre utveckling i Östersjön. Än är det inte för sent. Östersjön går fortfarande att rädda.

För statschefer
Men problemen är så stora att det krävs hantering på statschefs-nivå.
   – Vi behöver ramöverenskommelser, och EU måste få en starkare roll. Responsen på WWF:s kampanj har varit mycket stor.
    – Det har varit enormt mycket kontakter med kommuner längs kusten. De har konkreta problem och är oroliga. Men det positiva är att det är en tvärpolitisk fråga, och det är en enorm kraft.

text: Marita Gustavsson
foto: Marita Gustavssonl