Biogasen har fått fart

Rörelse. Det händer mycket kring biogasen just nu, tycker Per-Erik Persson. Snart ska det finnas betydligt fler tankställen för biogasbilister.

   – Anläggningen är i full produktion och behandlar den mängd grödor och avfall som vi planerat. Vi får till och med ut lite mer biogas än vi hade räknat med. Det säger Per-Erik Persson, vd för Svensk Växtkraft. Han är nöjd med utvecklingen under de tre år som Växtkraft har producerat biogas.
Resan har naturligtvis inte varit utan problem; ett bekymmer har varit vallgrödorna.    – Det tog tid innan vår leverantör kom på hur de skulle hanteras. Idag producerar Växtkraft-anläggningen drivmedel motsvarande närmare två miljoner liter bensin. Den förser 40 bussar, 15 renhållningsfordon och ett hundratal personbilar med bränsle. Därtill exporteras nästan en tredjedel av gasen till Aga Gas i Stockholm.
    – Men det är en underhandslösning i väntan på större lokal efterfrågan, säger Per-Erik Persson

Fler gasfordon
Nu händer det dock en hel del, framför allt inom nyttotrafiken. Alltfler småbussar och taxibilar kommer i gasutförande. Och eftersom en taxibil kör 8-9 gånger så mycket som en privat bil så betyder det en del.
Nästa år planeras ett nytt tankningsställe för biogas någonstans i de västra delarna av Västerås.
Per-Erik Persson tycker att det händer mycket just nu kring biogasen. I vintras bildades Biogas Öst, en intresseförening med stora aktörer som ska arbeta för en bättre infrastruktur för biogasen – bland annat fler tankningsställen. Även på andra håll i landet är biogasen just nu uppmärksammad.
    – Det senaste halvåret har utvecklingen fått riktig fart. Men all sådan här utbyggnad tar tid, säger han.

Ökad produktion
För Växtkraft förutspår han en ökad produktion, i första hand genom att ytterligare effektivisera processen. Därefter finns ett projekt ihop med Lin-köpings Tekniska Universitet som går ut på att avskilja den rötbara andelen av fraktionen ”restavfall”, som normalt går till förbränning, och göra biogas även av den. Inom VafabMiljös upptagningsområde innebär det 15 000-20 000 ton, nästan lika mycket som Växtkraft-anläggningen idag tar hand om.
    – Materialet är inte lika bra, så det kan inte ge lika mycket gas. Men det handlar om att på bästa sätt ta hand om de nyttigheter som finns i avfallet, säger Per-Erik Persson.

En idé med växtkraft
Sven-Erik Johansson, lantbrukare utanför Västerås, var en av dem som lanserade idén om Växtkraft 1990. Då tyckte många – både lantbrukare och andra – att tanken var på gränsen till idiotisk.
Idag levererar hans jordbruk vallgrödor till Växtkraft och får tillbaka gödselmedel.
    – Alla projekt förändras med tiden, men i stort sett har det nog blivit som jag tänkte, säger han. Ursprungstanken var att göra en ”plåtko” – biogasanläggningen – som skulle matas med rester från oljeväxtodling. Nu blev det i stället vallgrödor. Det har den fördelen att spannmålsjordbruket får en biologiskt riktig växtföljd. Den gödsel som man får tillbaka innehåller näringsämnen som fosfor, kalium, kväve och humusmaterial som förbättrar jordstrukturen.

Där fanns också en ideologisk ambition att knyta samman land och stad.
Och det får väl sägas ha fungerat: material från landet och staden blandas för att göra en nyttighet som alla efterfrågar.
Själv ser Sven-Erik Johansson fram mot nästa steg i utvecklingen: att göra biogas av gödsel. Och ytterligare ett steg vore att få traktorer som kan drivas på biogas.

text: Anders Jägeberg
foto: Kim lill