Hälsokontroll av jättar
Myllrande trädgiganter ska ges bättre betingelser

Med måttband och handdator strövar Markus Rehnberg genom landskapet på jakt efter kulturlandskapets jättar – de riktigt stora lövträden.

Jätteträden är viktiga för den biologiska mångfalden – en ek kan vara livsmiljö för hundratals olika arter av lavar och mossor och 800-900 insektsarter. Totalt beräknas minst 1 500 arter vara mer eller mindre beroende av ekar.
   Därför ägnas de stora träden just nu extra uppmärksamhet. I hela landet arbetar länsstyrelserna med en kartläggning som ska ge jätteträden ett bättre skydd.

Utgår från flygbilder
När Gröna Draken hälsar på vandrar Markus Rehnberg genom sommar-
landskapet på Ängsö. Han medger att det finns sämre arbeten att ha på sommaren.
   Till utgångspunkt för arbetet har han kartor där möjliga jätteträd markerats utifrån flygfotograferingar.
   – Men de stämmer inte alltid. På södra Ängsö visade sig ”möjliga jätte-
träd” ofta vara videsnår, säger han.
   Å andra sidan hittar han ofta stora träd som inte markerats på flygbilderna.
Med måttbandet mäter han trädets – oftast en ek – omkrets i brösthöjd.    Sedan matar han in uppgifterna i handdatorn som är kopplad till en databas på länsstyrelsen. För att platsa i databasen måste trädet ha en diameter på minst en meter, alltså en omkrets på drygt tre meter.
    Det finns ganska gott om sådana bjässar. Markus Rehnberg uppskattar att det enbart i Västmanland finns flera tusen. Bara på södra delen av Ängsö har han markerat ett 40-tal sådana träd.

Ett av de 20 största
Men det allra största trädet hittades av Niklas Bergius i vintras: en ek med omkretsen 8,4 meter. Den står på Långholmen söder om Ängsö.
   – Ett av de 20 största träd som finns noterade i Sverige, säger Markus Rehnberg.
   Hans eget rekord ligger en bit över 6 meter.
   Inventeringen gäller ädla lövträd, mest ek och lind men också ask, alm och lönn. Är det någon björk eller asp som fyller kraven så åker den också in i databasen.
   Syftet är att se till att träden mår så bra de kan.
– Helst ska stora träd stå så att det är fritt från andra träd minst fem meter utanför kronan. Många av de organismer som lever på ekar är solälskande, säger Markus Rehnberg.

Mest vid Mälaren
Sedan tidigare är jätteträden kartlagda i Kungs-Barkarö och i Strömsholm.
   – Det kan tyckas som ett begränsat område, men de flesta stora träd finns nära Mälaren. Hittills har vi hittat omkring 5 000. Det kanske kan bli uppemot 10 000 när vi är klara, berättar Karin Andersson på länsstyrelsen.

Alléer och parker
I norra delen av länet finns inte så många vildväxande stora lövträd. Men också träd på gårdsplaner och i parker är intressanta.
   – Vi inventerar även alléer. Ofta blir träden där beskurna och får knotigheter och hålor. Det gör att skalbaggar trivs där. Dessutom vårdas de och får stå kvar länge, säger Karin Andersson.

FAKTA – Eken är livsrum för många andra arter

Trots sin mäktighet lever många stora ekar farligt. Luftföroreningar, dikning, förändrad markanvändning och sjukdomar är bara några hot mot ekarna. Många jätteekar har dött av trängsel och brist på solljus när tidigare öppna marker växt igen.
   I många århundraden tillhörde alla ekar staten och fick inte avverkas. Trädens virke användes i byggandet av krigsfartyg.

Eken räknas som den organism i Sverige som utgör livsrum för flest andra arter. Men dessa lever under mycket olika betingelser. En solig sommardag kan det vara 60 grader varmt på ekens solsida men bara 20 på skuggsidan – en temperaturskillnad som mellan Sahara och Östersund.
   Jätteekar är ofta ihåliga, och i hålrummen samlas gnagrester, spån och rester av gamla fågelbon. Denna ”mulm” är favoritmiljö för skalbaggar och andra kryp.

 

Text: Anders Jägeberg
Foto: Kim Lill