Krönika

Mats Svegfors är landshövding i
Västmanlands län

Hur litet är
tillräckligt stort?

Vi åker från Reykholt in mot Langjökull. Vår guide och chaufför är barnfödd alldeles i närheten av just Reykholt, platsen där Snorre Sturlasson levde och dog för nästan 800 år sedan. Vi kommer till Langjökull, en av Islands största glaciärer. Bara under de senaste åren har glaciären dragit sig tillbaka en bra bit.
   Tidsperspektiven blir besynnerliga när man vistas på Island.
Å ena sidan det långa perspektivet som är så påtagligt. Jo, gården på andra sidan dalen, är lika gammal som Island, berättar vår guide. Den har funnits i tusen år. Men nej, den har inte funnits i samma familj hela tiden. Den bytte ägare ett par gånger under 1300- och 1400-talen.
   Några timmar senare kommer vi till Tingvalla, där Alltinget årligen samlades från 930 till 1798.
   Gårdagen är ständigt närvarande som en del av samtiden. Men likväl är det långa tidsperspektivet verkligen långt.

Samtidigt är Island så ungt. Världens äldsta parlament möttes på en plats som geologiskt sett tillhör världens yngsta. Island ligger på det som kallas den Mittatlantiska ryggen. De västligaste delarna av Island ligger på den Nordamerikanska plattan. De östra delarna ligger på den Eurasiatiska plattan. Dessa båda plattor håller på att glida isär. Årligen läggs därmed en till två centimeter ny mark till Island. Och sprickan går just där Alltinget möttes.
   En broschyr säger att Alltinget flyttade från Tingvalla på grund av geologisk osäkerhet. Men förklaringen var snarare politisk. Det danska riksstyret avskaffade rätt och slätt Alltinget. Politiken lyckades åstadkomma det som geologin inte hade varit mäktig.
   Men det är sannerligen inte bara den gamla historien som gör sig påmind när man kommer till Island. När jag besökte Islands huvudstad för första gången för 20 år sedan fanns där två restauranger och ett oändligt antal hus i korrugerad plåt. Idag är Reykjavik en av Europas modernaste städer. Den starka ekonomiska utvecklingen ger ett slags jordbävningseffekt för staden. En bit upp från Reykjaviks strandlinje är staden helt ombyggd. Den gamla låga bebyggelsen är utplånad. I dess ställe har nu extremt moderna bostadshöghus vuxit upp.

Dimensionen gammalt och nytt gör sig ständigt påmind, men även dimensionen litet och stort.
   Island är litet. Men Reykjavik är funktionellt en stor stad. Och detta lilla isländska samhälle klarar av att bära det moderna storsamhällets alla funktioner.
   Island är till invånarantal som Västmanlands län. Dock med egna funktioner – egen opera, egen operaskola, eget universitet, egen mångfald i TV-kanaler osv, osv.
   En fråga, närvarande vid ett kort isländskt besök likaväl som i min vardags utredningsarbete om den svenska offentliga sektorn, är hur det över tiden bestående förenas med utveckling och föränderlighet. Men en fråga av samma dubbla relevans tränger sig på nästan ännu mer: hur litet kan det tillräckligt stora vara?
   Västmanlands län är tämligen litet, och blir ännu mindre vid årsskiftet när Heby byter län.
   Men Island är inte mycket större.