Besatta av en värld
full av märkligheter
Äckliga och irriterande kryp, tänker många. Men för Gunnar och Erik Sjödin är insektsvärlden ett universum att utforska. Den som följer dem ut i sommarhagen slås av den påtagliga glädjen över att iaktta och uppleva. Det mesta som kryllar verkar vara intressant, spännande och fascinerande. De pekar och pratar, kommenterar och frågar hela tiden varandra i en ständig dialog.

När jag frågar Gunnar, fadern, hur man kan vara så intresserad av insekter säger han:
   – Jag förvånas snarast över hur man kan låta bli att fascineras. Bland insekterna finns så mycket märkligheter, så många lösningar på olika problem och sådana fantastiska samband.
   Och så berättar han om leverflundran, en plattmask som är en parasit på får. Men innan den kommer dit lever först en generation på en landsnäcka. Där förökar den sig och den nya generationen söker sig till myror. I myrans tarm läggs ett paket med tolv ägg. När larverna kläckts tar sig en av de tolv upp till myrans ”hjärna” och förändrar dess beteende: i stället för att springa efter marken söker sig myran upp på ett grässtrå och biter sig fast i toppen. Allt för att kunna bli uppäten av ett får så att leverflundran kan ta sig till fårlevern.

Myrornas krig väckte intresset
För både Gunnar och Erik väcktes insektsintresset genom arrangerade myrkrig tidigt i barndomen. Gunnar berättar hur han brukade fösa ihop två myrsamhällen och sedan hejade på den ena eller andra sidan.
   – Mina föräldrar hade inga liknande intressen men de var mycket förstående: de lät mig hålla på. Jag födde också upp fågelungar, samlade fjärilar och annat, berättar han.
   Även Erik tussade ihop myror. På köpet lärde han sig en del om arternas beteende, tycker han. Som att stackmyror och rövarmyror är ettriga och stridbara, men att ettermyror – rödmyror – är riktiga fegisar och aldrig ställer upp i fajt mot andra myror.
   – Visst betydde pappa en hel del för intresset. Men mest som inspiration och idéväckare; det var inte så att jag alltid följde med honom ut i fält. Och mina två bröder har inte alls samma intresse.

Barn och insekter
Barn och insekter tycks gå väl ihop. Under några år arbetade Gunnar med Naturskolan i Stockholm, ett projekt för att lära skolbarn mer om naturen.
   – Då upptäckte jag hur lätt det är att entusiasmera barn för insekter. Barn ser dem så bra. Det är betydligt lättare för barn att titta på växter och insekter än på fåglar.
   I vuxen ålder har Gunnar och Erik specialiserat sig på olika delar av insektsvärlden. Gunnars inriktning är skalbaggar.
   – Det finns cirka 4 500 arter i Sverige och 2 000-3 000 av dem i Mälardalen. De finns i praktiskt taget alla miljöer, är robusta och blir inte förstörda när man hanterar dem. Många är också oerhört vackra, säger han.

Betets betydelse
Erik fastnade för en betydligt mindre grupp: bin och humlor, av vilka det finns 270 arter (varav 40 humlor) i Sverige.
   – Bin är roliga därför att de är beroende av pollen. Och då kommer man in på olika växters strategier för pollinering. Där finns mycket att upptäcka, säger han.
   Som doktorand arbetar han nu med ett projekt för att se vad betesintensiteten – mängden betande djur i hagmarker – betyder för den biologiska mångfalden. Han har undersökt beteshagar i Västmanland, Sörmland och Uppland.
   – Teorin säger att ett intensivt bete ger bäst djurtillväxt och mest växtmångfald. Men det intensiva betet leder till mindre blomning – vilket har stor betydelse för insekterna.
   Intresset för insekter gör att man också lär sig om örter, träd och svampar eftersom de är intimt sammankopplade. Så intresse för insekter är intresse för ekologi. Men Gunnar tycker att insektsvärlden länge varit försummad av forskarna, trots att insekterna har en oerhörd betydelse i naturen.
   – Inom till exempel skogsbruket handlade det tidigare bara om att bekämpa insekter. Idag gör skogsindustrin i stället stora insatser för att bevara många vedlevande arter. Åtminstone hävdar man själv det, säger han med ett snett leende.

Svårt välja favorit
Har de några favoritinsekter? Båda funderar en god stund. Sedan väljer Gunnar den vanliga vägstekeln, anoplius viaticus.
   – De är roliga att titta på, exempelvis när de fångar stora vargspindlar och släpar dem till en plats de utsett i förväg. De har ett himla sjå. Och när de gräver ned spindeln måste de se upp, för det finns parasitflugor som också gärna vill lägga sina ägg på spindeln. Det är mycket spännande, säger han.
Erik väljer bibaggen som favorit.
   – Det är den tidigaste skalbaggen som kommer fram i mars, innan våren riktigt börjat. De vuxna djuren lever bara några få dagar, parar sig och lägger ägg som blir larver, vilka tar sig ned i vårsidenbinas bon för att äta upp deras avkomma och få provision i form av pollen och nektar.
   Fjärilar, däremot, är en ganska tråkig grupp, anser både Gunnar och Erik. Deras livscykler är alltför enahanda: ägg, larv på någon värdväxt, puppa och fjäril. Få lever hos andra djur. Inget spännande alls.

Text: Anders Jägerberg
Foto: Kim Lill