Gamla miljösynder spåras upp
Den västmanländska historien handlar mycket om gruvor, skog, järnhantering och industri. Verksamheter som starkt bidrog till det välfärdssamhälle vi lever i idag. Men det finns en baksida: marken och vattnet på många platser i länet är förorenade.

Om föroreningarna får ligga kvar i marken kan de sprida sig och vara en fara för såväl människor som djur och växter. För att få klarhet i var de förorenade områdena finns och hur farliga de är arbetar Länsstyrelsen i Västmanlands län med en kartläggning och förslag till åtgärder.
   Uppdraget att inventera förorenade områden kommer från Naturvårdsverket. En liknande registrering pågår i hela landet. Från centralt håll har en indelning gjorts för att ringa in de branscher där det finns stora risker för föroreningar.

Nästan 2 000 misstänkta
I länet är nu nästan 2 000 misstänkt förorenade områden registrerade i Länsstyrelsens databas.
   Vid en inventering klassas platsen enligt en skala med fyra riskklasser. I Västmanland har 45 objekt fått riskklass 1, vilket innebär mycket stor risk, och 125 har riskklass 2, stor risk.
   Helena Segervall vid länsstyrelsen arbetar med att samordna kartläggningen.
   – Vi identifierar alla misstänkt förorenade områden men inventerar bara verksamheter som är nerlagda, säger hon. Där det pågår verksamhet inventerar de ansvariga på egen hand och står även för kostnaden.
   När ett område är inventerat och om det fått riskklass 1 eller 2 görs förslag till åtgärder och en ansvarsutredning för att bedöma vem som ska betala saneringen.
   – Det kan vara lite knepigt ibland att hitta den ansvarige. Det händer att företaget har gått i konkurs. Saknas ansvarig kan kommunen söka pengar till sanering från Naturvårdsverket genom Länsstyrelsen.

Jorden kan tvättas
Rent praktiskt kan sanering av förorenad mark gå till på olika sätt. En möjlighet är att gräva bort det mest förorenade och lägga det på deponi.
   Ett annat sätt är att tvätta jorden för att få bort de farliga ämnena. Eller att kapsla in en yta så att föroreningen inte läcker ut.
   – Men att kapsla in är en nödlösning, säger Helena Segervall. Saneringen är ofta en kombination av olika metoder.
   Hon berättar att det finns föroreningar som renar sig själva och som kan tillåtas ligga kvar. Det handlar exempelvis om små oljefläckar som bryts ner naturligt så småningom. Men det vanligaste är att föroreningar behöver saneras.
   – Här i länet har vi mycket metallföroreningar och där finns det ingen naturlig rening.

Din hjälp behövs
Många av de verksamheter som en gång i tiden förorenade marken finns inte kvar idag. Det gör att det är svårt att få fram uppgifter för en bra inventering och riskbedömning. Här behövs din hjälp. Arbetade du vid någon verksamhet där föroreningar kan ha uppstått, känner du någon som gjorde det eller bodde/bor du vid en?
   Typ av frågeställningar som Länsstyrelsens inventerare är intresserade av:
• Var finns föroreningen och vilken typ av förorening rör det sig om? Adress och om möjligt var på fastigheten.
• Vilken typ av verksamhet bedrivs/bedrevs?
• Mellan vilka årtal pågick verksamheten?
• Hur utfördes arbetet?
• Hur hanterades avfallet, fanns det tippar?
• Hur såg verksamheten ut vid tiden för händelsen? Kartor, fotografier m m.
   Har du några uppgifter som du tror kan var värdefulla kan du ta kontakt med dem som arbetar med förorenade områden på Länsstyrelsen. Det går bra att vara anonym för den som vill.


Text: Marita Gustavsson
Foto: Helena Segervall