I skogen kopplar hon bort
allt annat
Hon vet var älgar och rådjur trampar. Var fåglarna häckar, vilka gryt det finns rävar i och var brunstgroparna ligger.

Efter många timmar i skogen har Jenny Nordin lärt sig se spår och läsa naturen. För henne finns det ingenting som går upp mot att vara ute i skogen och jaga.
   Under jaktsäsongen är Jenny Nordin, som är 33 år och bor i Surahammar, ute i skogen nästan varje dag efter jobbet. När hon är hemma känner hon hur skogen drar.
    – Jag skulle bli sjuk om jag inte kunde komma ut i skogen, säger hon. Det vore en mardröm för mig att bryta benet och inte komma ut.
    Att smyga till ett pass, sitta stilla i flera timmar, få sikte på en råbock och fälla den med ett perfekt skott är det mest avstressande hon kan tänka sig.
   – Det är 100 procents avkoppling. Man måste koppla bort allt annat, samtidigt som det är enormt spännande.

Till vardags arbetar Jenny Nordin vid Ponsse, ett företag som säljer reservdelar till skogsmaskiner. Hus och tre barn kräver också sin tid. För att kunna vara ute mycket i skogen får hon ofta hjälp med barnen, inte minst av sina föräldrar.
   Som barn var hon ofta ute i skogen och plockade bär och svamp med sin mamma. Och satt på pass med sin pappa när det var jaktsäsong. Numera har hon med sig sina egna barn i skogen.
   – Men det måste vara på deras villkor, de kan ju inte vara stilla och tysta i flera timmar.
   Jaktlaget som Jenny Nordin tillhör arrenderar mark i Surahammar. Även om det är själva jakten som är det roligaste är det allt omkring som tar den mesta tiden.
   – Jag går ofta i markerna, ser var djuren håller till och hur de har det. Vi sätter ut saltstenar och utfordrar djuren. Eller bygger pass inför jakten.

Hon var den första kvinnan som blev invald i jaktlaget för fem år sedan. Nu har ytterligare en kommit med.
   Några problem med att vara kvinna inom ett område som domineras av män har hon aldrig upplevt.
   – Bland gubbarna i laget känner jag mig snarast könlös. Jag tror att de flesta är positiva till tjejer i skogen, säger Jenny Nordin.

Text: Marita Gustavsson
Foto: Kjell Gustavsson