När
inte ens malariamyggan hörs
I augusti i år besökte Lena Bergquist-Fröjdö
flera byar i Moçambique. Hon möttes av generositet och
glädje mitt i fattigdomen.
Indiska
Oceanen ligger svart och stilla, lika mörk som natthimlen,
var hav och himmel möts går inte att se. Spridda ljuspunkter
syns från hus långt bort, de ser ut som stjärnor
som har strandat.
I vårt hus finns ingen el, vi använder
fotogenlampor, en i varje rum och så en på toaletten
förstås. Den starkaste ljuskällan denna augustinatt
är fullmånen. Hur tjusigt som helst lyser den upp en
smal sträng av silverglittrande vatten, från horisonten
till sandstranden jag sitter på.
Det är natt i Moçambique. Det hörs
inte en viskning från coccospalmernas plymer, det är
helt stilla inte ens malariamyggorna hörs.
Så frustrerande kan tillvaron vara: det
är vackert så det gör ont i hjärtat samtidigt
som en mygga sticker mig på handryggen och prickar ett blodkärl.
Det kan vara en malariamygga (Anopheles maculipennis) som för
in parasiter i blodomloppet. När de förökar sig
ger de hög feber, illamående och frossbrytningar.
Vi som rest till Moçambique å arbetets
vägnar tar naturligtvis Malarone, ett läkemedel som
gör att vi blir resistenta mot parasiterna.
Få
utbildade läkare
I princip alla invånare som bor i de malariadrabbade områdena
i Moçambique får malaria förr eller senare,
sjukdomen är än så länge kronisk och många
små barn som inte får behandling i tid dör.
Okunskapen om malaria är fortfarande stor.
Många föräldrar tror att barnen kan få feber
när det är fullmåne, så de söker inte
läkare i tid, berättar Magnus Lindell, som är ansvarig
för det svenska biståndet i Moçambique. Den
magiska tron är fortfarande stark och de utbildade läkarna
oerhört få.
Han berättar vidare att malaria skördar
fler offer än hiv/aids. Kombinationen av viruset som ger
aids och parasiten som ger malaria sänker medellivslängden
drastiskt. Det är få som vet vad bromsmedicin
är i Moçambique, eftersom landet är bland de
tio fattigaste i världen.
De
bästa forskarna
Biskop Denis Sengulane i Lebombostiftet i södra Moçambique
arbetar för att minska malariaspridningen. Han är övertygad
om att det går!
För något år sedan bjöd
han in de bästa forskarna för att de tillsammans skulle
kunna göra sitt bästa för att minska spridningen.
Vi besökte ett sådant seminarium med forskare på
universitetet Eduardo Mondlane. Alla på plats hyste stor
tilltro till att malariaproblemet går att lösa.
Ett
stort hjärta
Vi besökte flera byar som var svårt utsatta för
malaria. Hundratals bybor mötte oss när vi kom. De hälsade
oss välkomna med dans och glada välkomstsånger,
de såg ut att ha roligt!
De bjöd på kassavarot, kyckling och
jordnötsgryta med fisk. När vi frågade om förhållandena
i byn, berättade de att de har dåligt med mat och att
många har malaria, ögonsjukdomar och diaréer.
De är fattiga, men vill inte ha någon
kompensation för de kostnader vårt besök skapar.
Vi är gäster och de är glada att vi vill komma
till just dem.
Istället får vi en stor bananklase innan vi åker
och så vinkar de av oss och tackar för besöket.
Barnen sjöng en avskedssång och jag
frågade en präst från platsen, som kunde engelska,
vad den handlade om. Refrängen var något i stil med:
Jag äger inte mycket, men musiken, dansen, och min röst
kan ingen ta ifrån mig, allt detta äger jag och ingen
annan.
Jag kom hem för ett par dagar sedan från
min resa till Moçambique, egentligen fattar jag fortfarande
väldigt lite. Ett folk som fått lida av inbördeskrig,
fattigdom, svält och där många är sjuka,
hur kan de ha roligt?
Hur
kan de vara så generösa?
Mitt enda svar just nu är att man blir bra på att leva
i nuet när framtiden är osäker. Man lär sig
att använda de gåvor man har, istället för
att fundera på vad man borde eller kunde ha om bara förhållandena
vore annorlunda. Och att det krävs ett stort hjärta
för att vara generös mitt i nöden!
Trivs
bäst i mörker
Eftersom
malariamyggan inte trivs i dagsljus och solsken blir den ett stort
problem först på kvällen och natten.
Använder man myggnät över sängen
minskar risken för att få malaria med cirka 40 procent.
Man kan också spraya rummen med insektsmedel,
något som sker på många hotell för att
minska risken för smitta.
Medicinerar
man mot malaria kan man hålla utbrotten i schack, det betyder
mycket
för att minska smittspridningen.
Det är endast vid själva sjukdomsutbrotten
som parasiterna finns i blodet och kan överföras via
myggan till en annan människa.
En annan viktig åtgärd är att
försöka minska antalet yngelplatser, fuktiga områden,
där mygglarverna kan överleva.
Illustrationer:
Marie Lönnroos
Foto: Lena Bergquist-Fröjdö
|