Indiska Oceanen ligger svart och stilla, lika mörk som natthimlen, var hav och himmel möts går inte att se. Spridda ljuspunkter syns från hus långt bort, de ser ut som stjärnor som har strandat.
   I vårt hus finns ingen el, vi använder fotogenlampor, en i varje rum och så en på toaletten förstås. Den starkaste ljuskällan denna augustinatt är fullmånen. Hur tjusigt som helst lyser den upp en smal sträng av silverglittrande vatten, från horisonten till sandstranden jag sitter på.
   Det är natt i Moçambique. Det hörs inte en viskning från coccospalmernas plymer, det är helt stilla – inte ens malariamyggorna hörs.
   Så frustrerande kan tillvaron vara: det är vackert så det gör ont i hjärtat samtidigt som en mygga sticker mig på handryggen och prickar ett blodkärl. Det kan vara en malariamygga (Anopheles maculipennis) som för in parasiter i blodomloppet. När de förökar sig ger de hög feber, illamående och frossbrytningar.
   Vi som rest till Moçambique å arbetets vägnar tar naturligtvis Malarone, ett läkemedel som gör att vi blir resistenta mot parasiterna.

Få utbildade läkare
I princip alla invånare som bor i de malariadrabbade områdena i Moçambique får malaria förr eller senare, sjukdomen är än så länge kronisk och många små barn som inte får behandling i tid dör.
   Okunskapen om malaria är fortfarande stor. Många föräldrar tror att barnen kan få feber när det är fullmåne, så de söker inte läkare i tid, berättar Magnus Lindell, som är ansvarig för det svenska biståndet i Moçambique. Den magiska tron är fortfarande stark och de utbildade läkarna oerhört få.
   Han berättar vidare att malaria skördar fler offer än hiv/aids. Kombinationen av viruset som ger aids och parasiten som ger malaria sänker medellivslängden drastiskt. Det är få som vet vad ”bromsmedicin” är i Moçambique, eftersom landet är bland de tio fattigaste i världen.

De bästa forskarna
Biskop Denis Sengulane i Lebombostiftet i södra Moçambique arbetar för att minska malariaspridningen. Han är övertygad om att det går!
   För något år sedan bjöd han in de bästa forskarna för att de tillsammans skulle kunna göra sitt bästa för att minska spridningen. Vi besökte ett sådant seminarium med forskare på universitetet Eduardo Mondlane. Alla på plats hyste stor tilltro till att malariaproblemet går att lösa.

Ett stort hjärta
Vi besökte flera byar som var svårt utsatta för malaria. Hundratals bybor mötte oss när vi kom. De hälsade oss välkomna med dans och glada välkomstsånger, de såg ut att ha roligt!
   De bjöd på kassavarot, kyckling och jordnötsgryta med fisk. När vi frågade om förhållandena i byn, berättade de att de har dåligt med mat och att många har malaria, ögonsjukdomar och diaréer.
   De är fattiga, men vill inte ha någon kompensation för de kostnader vårt besök skapar. Vi är gäster och de är glada att vi vill komma till just dem.
Istället får vi en stor bananklase innan vi åker och så vinkar de av oss och tackar för besöket.
   Barnen sjöng en avskedssång och jag frågade en präst från platsen, som kunde engelska, vad den handlade om. Refrängen var något i stil med: Jag äger inte mycket, men musiken, dansen, och min röst kan ingen ta ifrån mig, allt detta äger jag och ingen annan.
   Jag kom hem för ett par dagar sedan från min resa till Moçambique, egentligen fattar jag fortfarande väldigt lite. Ett folk som fått lida av inbördeskrig, fattigdom, svält och där många är sjuka, hur kan de ha roligt?

Hur kan de vara så generösa?
Mitt enda svar just nu är att man blir bra på att leva i nuet när framtiden är osäker. Man lär sig att använda de gåvor man har, istället för att fundera på vad man borde eller kunde ha om bara förhållandena vore annorlunda. Och att det krävs ett stort hjärta för att vara generös mitt i nöden!

Trivs bäst i mörker
Eftersom malariamyggan inte trivs i dagsljus och solsken blir den ett stort problem först på kvällen och natten.
   Använder man myggnät över sängen minskar risken för att få malaria med cirka 40 procent.
   Man kan också spraya rummen med insektsmedel, något som sker på många hotell för att minska risken för smitta.
   Medicinerar man mot malaria kan man hålla utbrotten i schack, det betyder mycket för att minska smittspridningen.
   Det är endast vid själva sjukdomsutbrotten som parasiterna finns i blodet och kan överföras via myggan till en annan människa.
   En annan viktig åtgärd är att försöka minska antalet yngelplatser, fuktiga områden, där mygglarverna kan överleva.

Illustrationer: Marie Lönnroos
Foto: Lena Bergquist-Fröjdö