Landstinget sparar – miljön förlorar

Landstingets hårda besparingar innebär inte bara stängda sjukvårdsmottagningar i Fagersta, Sala och Köping.
Trygghet och livskvalitet för oss människor försämras när det blir krångligare att ta sig till undersökningar och behandlingar.
   Även miljön blir en stor förlorare eftersom transporter och koldioxidutsläpp ökar när landstinget ska spara.

Monika Wilander, landstingsråd (v) och vice ordförande i landstingsstyrelsen, svarar på två frågor om vad landstingets besparingar innebär för miljön.

1. Hur vägdes miljöaspekterna in när landstinget fattade beslutet om besparingar?
   – Genomlysningsrapporten, som utmynnade i ett strukturbeslut i fullmäktige, har sina svaga punkter. Där finns ingen särskild utredning om hur miljön påverkas av ny sjukvårdsstruktur. Men i debatten som följde förslaget diskuterades risken med ökat antal transporter av ambulanser och sjukresor för patienter.
   – För att slippa transportera patienternas mat diskuteras ökad samverkan med kommunerna.

2. Hur kommenterar du att besparingarna innebär ökade transporter, vilket i sin tur gör att koldioxidutsläppen blir mycket höga? (Större än de mål landstinget ställer om en minskning av koldioxidutsläppen med tio procent, mer än 80 000 kg per år).
   – Det är ett välkänt faktum att inte vården har fungerat riktigt bra tidigare. Patienter har bollats fram och tillbaka mellan vårdinstanser och personal har fått åka fram och tillbaka mellan sjukhusorterna. Sådana resor är en onödig miljöbelastning.
   – En bieffekt av att vi vill få ordning på vårdkedjorna, det vill säga rätt prioritering av patienternas behov och vård på rätt nivå direkt via god lotsning i primärvården, är att transporterna ska kunna minska. Vi måste lyckas med det om vi ska klara den högspecialiserade vården för dem som verkligen behöver den. Det innebär att det stora flertalet patienter ska få vård i närsjukvården medan ett litet fåtal kanske får längre avstånd till mer avancerad vård.
   – Patienter kan också, som en miljöåtgärd, numera åka gratis med kollektivtrafiken till planerade sjukbesök.

 

Räknat i pengar handlar det om miljonbelopp i samhällsekonomiska kostnader när väntrummen flyttas ut på vägarna. Enligt SIKA (Statens Institut för Kommunikationsanalys) är kostnaderna för samhället 6-8 kronor per liter bränsle när man åker personbil. Då räknar man in utsläpp av koldioxid, kväveoxider och andra föroreningar samt vägslitage och trafikolyckor. Per mil blir kostnaden alltså minst 5 kronor.

Varje vårdbesök blir ett antal mil i bil
Att mottagningar läggs ned i Fagersta, Köping och Sala innebär inte att alla patienter hänvisas till Västerås. En del av behandlingarna ska den nya närsjukvården klara. Men hur den ska se ut avgörs först under hösten. Och sannolikt kommer varje år tusentals patienter i den norra delen av länet att få åka till Centrallasarettet i Västerås för vård istället för till sitt ”gamla” lasarett. För varje vårdbesök blir det ett antal mil i bil för patienterna. En försiktig gissning är att Västerås ligger i genomsnitt fyra mil längre bort än deras ”gamla” lasarett.

Närmare 40 000 läkarbesök
Under 2002 skedde närmare 40 000 läkarbesök eller besök för sjukvårdande behandling på de mottagningar som försvinner i Fagersta, Köping och Sala.
Om man antar att hälften av dem, 20 000 vårdbesök, görs i Västerås i stället och att patienterna åker bil, så blir det 160 000 extra bilmil. Och därmed utsläpp av ytterligare 272 000 kg koldioxid, 1 008 kg kväveoxider och
19 kg partiklar (enligt Vägverkets utsläppsberäkningar).
   Ekonomiskt motsvarar det 800 000 kronor i samhällsekonomiska kostnader enbart för miljöförorenande utsläpp.

Människors tid räknas också in
I samhällsekonomiska beräkningar brukar man också värdera människors tid. SIKA räknar med kostnaden 26 kronor per timme fritid – alltså utanför arbetstid.
   Att åka till Västerås i stället för till Köping, Fagersta eller Sala tar uppskattningsvis en och en halv timme extra. Det blir nästan 40 kronor per sjukbesök och totalt cirka 800 000 kronor för 20 000 patientbesök.
Men den allra största kostnaden får patienterna betala genom ökad bilanvändning. Om man räknar med att genomsnittsbilen kostar 30 kronor per mil så blir det 6 miljoner kronor för 20 000 patientbesök. Totalt alltså 8,4 miljoner kronor i samhällsekonomiska kostnader. Då är inte medräknat exempelvis förlorad arbetsförtjänst för dem som måste ta ledigt från arbetet samt produktionsbortfall. Om patienter behöver sjuktransport blir kostnaden betydligt mycket högre. Och vilket pris som ska sättas på förorenande utsläpp kan alltid diskuteras.

Verkligheten blir annorlunda
Det här är ett räkneexempel, med säkerhet blir verkligheten annorlunda. Men strukturförändringens huvudtendens kan knappast bli annat än denna: det blir fler sjuka människor på vägarna i Västmanland.

Egna mål om minskade utsläpp
Transporter är ett av de områden där landstingets egen miljöpåverkan är störst, enligt det egna miljöprogrammet.
   Ett mål är därför att minska koldioxidutsläppen (från transporter) med tio procent till år 2006. Men här handlar det om utsläpp från den egna verksamheten, inte utsläpp som orsakas i andra hand, till exempel av att patienter tvingas åka mer bil när sjukvårdsmottagningar stängs.
   Landstingets transporter består till största delen av ambulanstransporter och användande av egen bil i tjänsten, så som exempelvis många distriktssköterskor gör. De medför utsläpp av koldioxid på drygt 800 000 kg per år.

Viktigt för att nå miljömålen
Utöver detta används ett antal leasade fordon i verksamheten. Även utsläppen från dessa ska räknas in i den transportpolicy som nu håller på att tas fram inom landstinget och som ska ge en minskning av koldioxidutsläppen med tio procent, mer än 80 000 kg per år, till 2006.
   Minskade utsläpp från transporter är viktigt för att kunna nå flera av de nationella och regionala miljömålen, exempelvis begränsad klimatpåverkan och frisk luft.

Text: Anders Jägeberg
Foto: Marita Gustavsson
Illustration: Marie Lönnroos