Landstinget
sparar miljön förlorar
Landstingets
hårda besparingar innebär inte bara stängda sjukvårdsmottagningar
i Fagersta, Sala och Köping.
Trygghet och livskvalitet för oss människor försämras
när det blir krångligare att ta sig till undersökningar
och behandlingar.
Även miljön blir en stor förlorare
eftersom transporter och koldioxidutsläpp ökar när
landstinget ska spara.
Monika
Wilander, landstingsråd (v) och vice ordförande
i landstingsstyrelsen, svarar på två frågor
om vad landstingets besparingar innebär för miljön.
1. Hur
vägdes miljöaspekterna in när landstinget
fattade beslutet om besparingar?
Genomlysningsrapporten, som utmynnade
i ett strukturbeslut i fullmäktige, har sina svaga
punkter. Där finns ingen särskild utredning om
hur miljön påverkas av ny sjukvårdsstruktur.
Men i debatten som följde förslaget diskuterades
risken med ökat antal transporter av ambulanser och
sjukresor för patienter.
För att slippa transportera
patienternas mat diskuteras ökad samverkan med kommunerna.
2. Hur
kommenterar du att besparingarna innebär ökade
transporter, vilket i sin tur gör att koldioxidutsläppen
blir mycket höga? (Större än de mål
landstinget ställer om en minskning av koldioxidutsläppen
med tio procent, mer än 80 000 kg per år).
Det är ett välkänt faktum att inte vården
har fungerat riktigt bra tidigare. Patienter har bollats
fram och tillbaka mellan vårdinstanser och personal
har fått åka fram och tillbaka mellan sjukhusorterna.
Sådana resor är en onödig miljöbelastning.
En bieffekt av att vi vill få
ordning på vårdkedjorna, det vill säga
rätt prioritering av patienternas behov och vård
på rätt nivå direkt via god lotsning i
primärvården, är att transporterna ska kunna
minska. Vi måste lyckas med det om vi ska klara den
högspecialiserade vården för dem som verkligen
behöver den. Det innebär att det stora flertalet
patienter ska få vård i närsjukvården
medan ett litet fåtal kanske får längre
avstånd till mer avancerad vård.
Patienter kan också, som
en miljöåtgärd, numera åka gratis
med kollektivtrafiken till planerade sjukbesök.
|
Räknat
i pengar handlar det om miljonbelopp i samhällsekonomiska
kostnader när väntrummen flyttas ut på vägarna.
Enligt SIKA (Statens Institut för Kommunikationsanalys) är
kostnaderna för samhället 6-8 kronor per liter bränsle
när man åker personbil. Då räknar man in
utsläpp av koldioxid, kväveoxider och andra föroreningar
samt vägslitage och trafikolyckor. Per mil blir kostnaden
alltså minst 5 kronor.
Varje
vårdbesök blir ett antal mil i bil
Att mottagningar läggs ned i Fagersta, Köping och Sala
innebär inte att alla patienter hänvisas till Västerås.
En del av behandlingarna ska den nya närsjukvården
klara. Men hur den ska se ut avgörs först under hösten.
Och sannolikt kommer varje år tusentals patienter i den
norra delen av länet att få åka till Centrallasarettet
i Västerås för vård istället för
till sitt gamla lasarett. För varje vårdbesök
blir det ett antal mil i bil för patienterna. En försiktig
gissning är att Västerås ligger i genomsnitt fyra
mil längre bort än deras gamla lasarett.
Närmare
40 000 läkarbesök
Under 2002 skedde närmare 40 000 läkarbesök eller
besök för sjukvårdande behandling på de
mottagningar som försvinner i Fagersta, Köping och Sala.
Om man antar att hälften av dem, 20 000 vårdbesök,
görs i Västerås i stället och att patienterna
åker bil, så blir det 160 000 extra bilmil. Och därmed
utsläpp av ytterligare 272 000 kg koldioxid, 1 008 kg kväveoxider
och
19 kg partiklar (enligt Vägverkets utsläppsberäkningar).
Ekonomiskt motsvarar det 800 000 kronor i samhällsekonomiska
kostnader enbart för miljöförorenande utsläpp.
Människors
tid räknas också in
I samhällsekonomiska beräkningar brukar man också
värdera människors tid. SIKA räknar med kostnaden
26 kronor per timme fritid alltså utanför arbetstid.
Att åka till Västerås i stället
för till Köping, Fagersta eller Sala tar uppskattningsvis
en och en halv timme extra. Det blir nästan 40 kronor per
sjukbesök och totalt cirka 800 000 kronor för 20 000
patientbesök.
Men den allra största kostnaden får patienterna betala
genom ökad bilanvändning. Om man räknar med att
genomsnittsbilen kostar 30 kronor per mil så blir det 6
miljoner kronor för 20 000 patientbesök. Totalt alltså
8,4 miljoner kronor i samhällsekonomiska kostnader. Då
är inte medräknat exempelvis förlorad arbetsförtjänst
för dem som måste ta ledigt från arbetet samt
produktionsbortfall. Om patienter behöver sjuktransport blir
kostnaden betydligt mycket högre. Och vilket pris som ska
sättas på förorenande utsläpp kan alltid
diskuteras.
Verkligheten
blir annorlunda
Det här är ett räkneexempel, med säkerhet
blir verkligheten annorlunda. Men strukturförändringens
huvudtendens kan knappast bli annat än denna: det blir fler
sjuka människor på vägarna i Västmanland.
Egna
mål om minskade utsläpp
Transporter
är ett av de områden där landstingets egen miljöpåverkan
är störst, enligt det egna miljöprogrammet.
Ett mål är därför att minska
koldioxidutsläppen (från transporter) med tio procent
till år 2006. Men här handlar det om utsläpp från
den egna verksamheten, inte utsläpp som orsakas i andra hand,
till exempel av att patienter tvingas åka mer bil när
sjukvårdsmottagningar stängs.
Landstingets transporter består till största
delen av ambulanstransporter och användande av egen bil i
tjänsten, så som exempelvis många distriktssköterskor
gör. De medför utsläpp av koldioxid på drygt
800 000 kg per år.
Viktigt
för att nå miljömålen
Utöver detta används ett antal leasade fordon i verksamheten.
Även utsläppen från dessa ska räknas in i
den transportpolicy som nu håller på att tas fram
inom landstinget och som ska ge en minskning av koldioxidutsläppen
med tio procent, mer än 80 000 kg per år, till 2006.
Minskade utsläpp från transporter
är viktigt för att kunna nå flera av de nationella
och regionala miljömålen, exempelvis begränsad
klimatpåverkan och frisk luft.
Text:
Anders Jägeberg
Foto: Marita Gustavsson
Illustration: Marie Lönnroos
|