Lapphyttan. Varje sommar görs försök att tillverka järn som på 1100-talet.

Järnförsök

blåser liv i masugnen


Koltrastarna sjunger intensivt längs skogsstigen bort mot Nya Lapphyttan. Den ligger en bit in i skogen, precis som originalplatsen någon mil bort mot Olsbenning.

Bortsett från fågelsången är det tyst och stilla runt timmerhusen och masugnen. Bara lite vatten rinner sakta i vattenrännan ner mot vattenhjulet, som är till för att driva masugnens bälgar.
  Ing-Marie Pettersson Jensen, kultursamordnare i Norberg, lyfter på en av järnluckorna som täcker öppningen och förklarar att här hälls träkol och malm ner när ugnen brinner.

Det var i slutet på 70- och början på 80-talet som originalplatsen Lapphyttan grävdes ut och viktiga frågetecken kring den tidigaste järnframställningen rätades ut.
  – Från skriftliga källor kände vi till järnframställning i Norberg på 1300-talet. Men fynden i Lapphyttan visar att det pågick redan på 1100-talet. Det mest sensationella var att vi hittade en masugn som också var så gammal. Tidigare trodde man att masugnar infördes i Sverige på 14- och 1500-talen, säger Ing-Marie Pettersson Jensen.
  Vid hyttan finns också ett stall och ett boningshus för dem som arbetade här. Järnframställning var ett säsongsarbete, som pågick främst under vår och höst.

Sommartid hade man slåtter och annat arbete hemma på gården. Transporterna genomfördes i huvudsak på vintern då det gick att använda slädar.
  Ur masugnens botten tappades järnet ut på marken och stelnade i oregelbundna former, så kallat tackjärn. Det smältes sedan om i härdar till Osmundjärn – klumpar av smidbart järn – som såldes i Mälardalen och till Europa.
  Nu görs varje sommar järnförsök då man under några dagar och nätter blåser liv i masugnen och tillverkar järn på samma sätt som på 1100-talet. I år blir det järnförsök 2-11 juli.

Text: Yvonne Busk
Foto: Kenneth Sundh