Krönika

Mats Hellstrand

Tf chef vid Kompetenscenter för hälsa, Landstinget Västmanland och verksam inom Nätverket hälsofrämjande sjukhus och vårdorganisationer.

Ett gott liv för alla

Hälsofrämjande Landstinget Västmanland bidrar till ett gott liv för alla. Så sägs i landstingets vision. Det är värt att stanna vid dessa ord ett ögonblick. Hälsofrämjande är allt det som stödjer invånarna att ha kontroll över sin hälsa och förbättra den. Det finns ett starkt stråk av delaktighet, gemensamt engagemang och ansvar i detta. Landstingets hälso- och sjukvård har stor betydelse för oss invånare i den vård och behandling som bedrivs. Och bland invånare är vi cirka sex tusen som samtidigt är medarbetare inom landstinget. Jag är en av dessa tusenden, med uppgift att arbeta för en bättre folkhälsa. Inom vårt landsting skapades nyligen enheten Kompetenscenter för hälsa, där folkhälsoresurserna har samlats. Tillsammans med övriga i landstinget och i samverkan med länets olika aktörer vill vi bidra till ett gott liv för alla. Socialstyrelsen påtalade 14 maj att hälso- och sjukvården måste bli betydligt mycket bättre på att arbeta förebyggande med särskild inriktning på lågutbildade! Mycket görs, mycket kan bli bättre, det är en inspiration och utmaning att få bidra i detta.

Ett gott liv består av att få vara delaktig i viktiga relationer i livets olika skeden och att ha resurser att förverkliga sina ambitioner och mål. Det är dock inte enbart ett individuellt tyckande som räcker för att värdesätta ett gott liv. Jag menar att halten i det goda livet också ska kunna värderas av andra än av den enskilde.
   • På vilket sätt bidrar man i ”sitt goda liv” till ett mer solidariskt samhälle där alla har samma möjligheter att delta och utvecklas?
   • På vilket sätt bidrar man till en hållbar utveckling, som också främjar ett gott liv för våra kommande generationer?

Ett framgångsrikt folkhälsoarbete har under flera decennier bedrivits i Sverige för att minska tobaksbruket. Jag har sett bilder från hälso- och sjukvården på 60-talet. Oj vad det röktes på sjukhus och vårdcentraler!
  Bara de senaste fem åren har antalet dagligrökare minskat med 200 000 personer. Sedan 1 juni 2005 har vi fått rökförbud på restaurangerna. Blev det bättre? Blev det sämre? Vilka blir hälsoeffekterna för individerna? Vilka blir resurseffekterna för hälso- och sjukvården? Alltså: ”Det till synes omöjliga blir möjligt!” (googla Hans Rosling).
  Ett framgångsrikt folkhälsoarbete som måste utvecklas handlar om ekologiskt långsiktig hållbarhet. Feta tidningsrubriker meddelar i vårens maj månad att ”klimatförändringar är det största hotet mot folkhälsan”. I detta avseende kan jag själv jämföras med en starkt nikotinberoende, eller snarare ”koldioxidberoende” person, som inte bidrar till ett gott liv så som jag borde. Så jag ropar HJÄLP, jag behöver avgiftning! Koldioxidfria samhällsmiljöer i ett fossilfritt Västmanland, det är vad jag behöver!