Sylvi bytte bilen mot elcykeln

Gillar att cykla. Sylvi Linnaeus i Rosshyttan tröttnade på bilen och alla utgifter den förde med sig. Hon köpte en elcykel istället och nu är det ingen konst att cykla en och en halv mil till arbetet även om det är uppförsbackar och motvind.

Fick livskvalitet och motion på köpet

Hon tar uppförsbackarna och motvinden med ro. På elcykeln trampar hon nämligen när hon själv vill – vrider om det elektriska gashandtaget när orken tryter. Sylvi Linnaeus sålde sin bil och köpte två (!) springare för slanten.
– Jag ångrar mig inte en sekund. Elcykeln ger mig livskvalitet, motion och närhet till naturen, säger hon.

Jag tror mig först vara vilse i Västmanlands nordöstra hörn, men så visar vägskylten Ross-hyttan/Valsätra. ”Sista huset före järnvägen. Håll vänster vid häst-hagen”, upprepar jag för mig själv. Och så är jag framme. Elcykeln står på gårdsplanen – Sylvi själv på verandan.

Sommar och cykel hör ihop. För Sylvi Linnaeus, 65, är emellertid kombinationen så gott som obero-ende av årstid. Är snödrivorna alltför djupa, om plogbilen inte nått fram över småvägarna eller regnet riktigt öser ned, då kan hon överväga att lämna cykeln hemma – kanske få skjuts av sambon Gerald. Men i annat fall är det ett grönt, högst medvetet val av transportmedel som gäller. Och visst är det mycket som talar för hennes val, elcykeln. Miljön, motionen, ekonomin och inte minst upplevelserna på vägarna övertygar.
  – Dofterna och ljuden, sommarvåta asfalten och fågelsången. Instängd i en bil hade jag knappast möjligheten att njuta av det. Jag har alltid tyckt om och mått väldigt bra av att röra på mig och just att cykla har alltid varit ett stort nöje. Det ger en oslagbar känsla av frihet, konstaterar Sylvi och fortsätter:
  – För tio år sedan såg jag en elcykel på en hjälpmedelsmässa i Stockholm och tänkte att en dag ska jag köpa mig en. Och så för två år sedan bestämde jag mig. Jag sålde bilen och hade på så sätt råd att köpa både stålhäst och ja, ännu en häst, skrattar Sylvi och nickar ut mot ängen.

Intill huset går tre hästar på bete. Unghingsten Kermit är hennes ögonsten. Valet av favoritsadel förefaller plötsligt väldigt självklart, men faktum kvarstår: till jobbet i Avesta har Sylvi 1,5 mil och direkt hästvänlig är inte terrängen. Sträckan med elcykeln tar hon på 40 minuter. Eventuell motvind gör detsamma, det är värre med sånt som håller farten nere eller äventyrar hennes säkerhet – oförutsägbara hål i asfalten eller fortkörande medtrafikanter som stryker för nära vägrenen.

En vanlig cykel är mest miljövänlig, men med elcykeln satt i relation till andra fordon – bil eller moped – går klimatet naturligtvis med vinst. Och för Sylvis del innebär ett mer hållbart resande också en större privatekonomisk vinst.
  – Visst, en elcykel kostar mer än en traditionell cykel. Men så är den ju heller ingen vanlig cykel. Pengarna fick jag snart igen. Bilar kostar ofta mycket mer än vi riktigt vill inse och det var när jag insåg att jag lagt ut nära 20 000 kronor på min bil utöver bensinkostnader på bara åtta månader som jag bestämde mig för att sälja, säger Sylvi.

Elförbrukningen för en elcykel kostar omkring 20 öre per mil. Den batteridrivna motorn drivs av ett uppladdningsbart batteripack som fästs på cykelramen. Sylvi laddar batterierna om nätterna eller på jobbet – där hon för säkerhets skull förvarar cykeln på sitt rum. Elcykelns växlar och bromsar fungerar precis som vanligt och Sylvis modell, av märket Powabyke, är för-villande lik just en helt vanlig cykel, om än något kraftigare. För dagen är Sylvi ledig och planerar att handla i närmsta mataffär. Elcykeln står redo. En mil är ingen match. Ett besök hos släkten i Hede-mora fyra mil bort är något mer ansträngande.
  – Men svettig blir man knappast. Med elcykeln är det som att alltid cykla i medvind, ler hon. Till midsommar går Sylvi i pension. Tid, ork och engagemang tänker hon tillägna springarna. En bil köper hon aldrig igen.

text och foto: Linda Karlsson