Rätt att göra uppror
– men mot vad?

40 år efter upprorsåret 68 råder det åter upprorsstämning i vårt avlånga land. Några som kallar sig Bensin-skatteupproret uppmanar oss via e-postutskick att göra uppror mot de höjda bensinpriserna.
   På Bensinskatteupprorets hemsida påstås att 90 procent av befolkningen är emot höjda bensinpriser, medan 100 procent av politikerna är för. Det hela framställs alltså som de breda folklagrens revolt mot giriga politiker, vilka under miljöns täckmantel vill dra in mer pengar till statskassan och försämra levnadsstandarden för vanligt folk.

Visst är det rätt att göra uppror. Själv tillhör jag 68- generationen, och vi har sannerligen revolterat mot mycket. Men den här gången är jag definitivt inte med. I tider när isarna smälter och naturkatastroferna avlöser varandra i nyhetsrapporteringen, känns initiativet malplacerat. Det är inte lätt att exakt se mekanismerna bakom klimatförändring och naturkatastrofer. Men att det råder ett mycket tydligt samband mellan den globala uppvärmningen och mänskliga aktiviteter borde det idag inte råda något som helst tvivel om. Inte heller om att det är transportsektorn med alla bensin- och dieseldrivna fordon som är en stor bov i dramat

Jag är inte omedveten om att många människor måste åka bil för att kunna ta sig till jobbet. De flesta av oss är säkert även överens om att bilen innebär en stor frihet, som underlättar våra fritidsaktiviteter. Men om vi vill att även kommande generationer ska leva ett gott liv på jorden måste vi lösa transportfrågorna på ett smartare sätt än idag. Till en del ligger ansvaret på oss som privatpersoner. Vi har alla möjlighet till personliga val; miljöbil istället för fossildriven, åka mer tåg och cykel, undvika långa flygresor och i större utsträckning semestra på hemmaplan.

Det räcker dock inte med livsstilsförändringar om utsläppen av växthusgaser ska minska i den takt som krävs. Då måste det också till en rad större åtgärder inom infrastrukturen, samhällsplaneringen och teknikutvecklingen. Alltså politiska och ekonomiska beslut som ligger ovanför det privata planet.
   Och här krävs det sannerligen ett uppror från gräsrötterna för att förmå politikerna att ta sitt verkliga och långsiktiga ansvar. Ett sådant uppror – eller upprop – har i dagarna också startats på initiativ av Naturskyddsföreningen, Svenska kyrkan och FN-förbundet.
   För mig är valet enkelt: Jag ansluter mig hellre till ett uppror för klimatsmarta lösningar än till det som bidrar till fortsatta klimatkatastrofer.


 
Kjell Gustavsson, chefredaktör
kjell@fa21.se