Vem vill bli fästing?

Förra året fick jag flera fästingbett och petade bort ett tiotal fästingar innan de satt sig fast på min kropp. Eftersom värmen och växthuseffekten gör att TBE-smittan i rask takt närmar sig Västerås-trakten så bestämde jag mig i år för att vaccinera mig mot denna fästingburna hjärninflammation. Jag tog en spruta i april och en i maj. Nästa spruta blir om ett år och sedan underhåller jag vaccineringen vart tredje år.
   Svårigheten är väl att komma ihåg vilket år det är dags för en ny spruta, i alla fall för mig som till och med letar efter tandborsten vissa morgnar. Men kanske kan insikten om att det inte finns någon bot mot TBE göra att man anstränger sig lite extra. Och bara tanken på att få ”inflammation i hjärnan” har gjort att jag kammat igenom bokhandlarna efter en livstids planeringskalender.
   Nu sprider fästingarna inte bara TBE utan även borrelia, som kan ge symptom från hud, hjärna, leder och nervsystem. Men får man diagnosen i tid så kan sjukdomen oftast botas med antibiotika.
   Bor man i högriskområden som till exempel Mälardalen så ska man vara noga med att kolla kroppen när man varit ute i naturen, ju fortare man får bort fästingen desto mindre risk att bli allvarligt sjuk.

Dessa små åttabenta Spindeldjur kan sitta i flera veckor och vänta på att en hare, ett rådjur eller på att just du ska gå förbi. När den känner din varma kropp närma sig släpper den taget om sitt gräs-strå, och satsar på att landa på till exempel din fot. Den kravlar sig sedan upp mot en plats med tunn hud, som knäveck, ljumske eller armhåla innan den sätter sig fast ordentligt på huden.
   Det kan med andra ord ta rätt lång tid innan den ”biter till” för att få fram det blod den behöver. Det är i fästingens saliv som borrelia-smittan finns.
   Vilken nytta gör dessa små skräckisar kan man fråga sig? Vad tänkte Gud på när han eller hon knåpade ihop en fästing?
   Ja, inte vet jag. Men när jag var ute på nätet och sökte information om fästingar hittade jag Ebbas blogg. Hon har en österländsk reinkarnationsteori som förklarar meningen med fästinglivet. Denna teori går ut på att de mest djävliga eller mest djävulska människorna blir fästingar när de återföds efter döden. Å andra sidan menar hon att de mest utvecklade människorna reinkarnerar till att bli orkesterdirigenter. Transponerat till kristen troslära skulle Gud i så fall vara orkesterdirigent och den fallna ängeln en fästing, jag vet inte riktigt om jag får ihop det.

Det här säger en hel del om Ebba, men också om balansen mellan ondska och godhet här på jorden. Frågan är om vi kan tänka oss en rimlig balans enligt den här teorin, orkar vi leva med så många dirigenter?
   Teorin kanske låter lite konstig, men möjligen har Ebba ändå fått tag på ett korn av sanning. Kanske är det så att det finns onda gärningar som gör att man som straff hamnar i ett evigt kretslopp av fästingblivande, något som liknar det som hinduismen kallar Samsara. Vi kan ta Hitler eller Stalin som fästingexempel: när vi tagit bort dem med borttagaren inköpt på Apoteket och spolat ner dem i toalettstolen så inkarnerar de igen, kanske inte direkt till samma grässtrå, men det känns ändå som trista framtidsutsikter på något sätt.
   En positiv sak med teorin är att vi i framtiden antagligen inte behöver något rättsväsende. Med Ebbas reinkarnations-teori i religionsundervisningen i årskurs tre, eller varför inte direkt i första klass, borde vem som helst vilja leva rättrådigt. Naturligtvis kommer alla tv-bolag att gnugga händerna. Vem vill bli miljonär görs om till Vem vill bli dirigent? Ett mer spännande inslag vore en kamp mellan mer asociala grupper om vem som vill bli veckans fästingaspirant.

Jag ligger i gräset och filosoferar, molnen glider långsamt förbi mot okända mål. Det är en underbar försommarmorgon.
   Jag är så glad att jag lever som människa!