Binväktare av den biologiska mångfalden

I Börje Svenssons trädgård lyser det av vårens alla blommor och bina surrar överallt. En biologisk mångfald och rikedom som kan kännas självklar men inte längre är det.

Människans försök att rationalisera och effektivisera sin egen tillvaro tränger undan andra varelser. Bin och humlor har blivit allt färre i odlingslandskap och trädgårdar.
   Som så ofta kan det hända att vi biter oss själva i svansen; att effektiviteten leder till sin motsats.
   – Albert Einstein, som inte bara var fysiker utan också duktig biolog, räknade ut att om bina försvann från jordens yta så har vi fyra år kvar att leva, säger Börje Svensson.

Miljardbelopp
Då är det inte honungen utan binas pollinering det handlar om. Människan måste ha växter, frön och frukter för att överleva – växter som ofta måste pollineras av insekter för att kunna föröka sig.
   Det ekonomiska värdet av binas pollinering inom jordbruket kan beräknas till miljardbelopp. Bin behövs för odling av raps, klöver, frukt, jordgubbar, bönor, bär och gurka. Dålig pollinering kan halvera skörden av till exempel gurkor.
   Det moderna jordbruket har gjort livet svårare för bin och andra pollinerande arter genom täckdikning, konstgödsling och besprutning. Samt inte minst genom att ”städa”, ta bort växtlighet i kantzoner och bryn. Därför har också flera arter av solitärbin helt försvunnit.

Växtarter kan dö ut
Tambina är inte ensamma om att pollinera. Arbetet utförs också av humlor, fjärilar och solitärbin.
   – Men tambina är klart effektivast eftersom de övervintrar i stora samhällen. På våren, innan andra arter kommit igång, är de helt dominerande, säger Börje Svensson.
   Det ekonomiska är en sak. Svårare att mäta är binas värde för den biologiska mångfalden: om pollinatörerna blir färre riskerar flera växtarter att dö ut.

Men bortsett från att vi får ett fattigare landskap – spelar det någon roll?
   – Javisst. Allt levande är en resurs som vi kan hämta råvaror och läkemedel från. Naturen är en genbank. Och den kan inte vi som lever nu bestämma att framtida generationer inte kommer att ha nytta av, säger Börje Svensson.
Han har arbetat med bin och bi-odling i mer än 30 år, bland annat som forskningsassistent på Sveriges Lantbruksuniversitets avdelning för biodling och som forskningskoordinator på ett forskningsinstitut för biodling i Tanzania.

Massdöd av bin
Han ser med oro på den massdöd av bin och humlor som inträffat på olika håll i världen. Under 2000- talet har flera länder, senast USA och Storbritannien, drabbats av att bisamhällen gått under i en omfattning som saknar motstycke i modern tid.
   Ingen vet riktigt varför. Att praktiskt taget alla bisamhällen numera är infekterade med kvalstret varroa räcker inte som förklaring.
   Virusattacker, stressrelaterade sjukdomar, nedfall från sopförbränning och strålning från mobiltelefonnät är andra förklaringar som förts fram.
   Bidöden har inte heller gjort skillnad på duktiga biodlare och mindre duktiga. Därför kan man misstänka att det är något i miljön som har förändrats.
   Kanske har de nya bekämpningsmedlen inom jordbruket betydelse.
   – De används i mindre kvantiteter än gamla preparat men är starkare och slår bredare. Men mängderna är så små att det är svårt att analysera vart ämnena tar vägen i naturen, säger Börje Svensson.

Fästingpreparat
Han pekar också på att vi använder alltmer fästingpreparat på hundar och katter.
   – Även där handlar det om små doser, men ämnena slår mot alla insekter och är mycket hållbara. De är dessutom systemiska: om de kommer ut i exempelvis vatten så drabbas kräftdjur, grodor och i förlängningen även fåglar, säger han.
   Själv förlorade han en vinter för några år sedan 66 bisamhällen av 78. Det ska jämföras med”normala” vintrar som tidigare brukat slå ut mellan en och tjugo procent av bisamhällena.

Ny biocid
Kanske handlar det om någon typ av ny ”biocid”, miljögift, vars verkan man ännu inte insett.
   – I USA har bidöden tolkats så. Och då bör man kunna hitta ämnet och sedan förbjuda det, säger Börje Svensson.
   – För jordbruket handlar kemiska preparat ofta om en vinstökning på någon procent. Det ska jämföras med en bra pollinering som kan betyda hälften av en grödas värde.

Läs mer >>>

Text: Anders Jägeberg
Foto: Kim Lill