Askövikens eldsjäl
Christer Svensk har upplevt både förfall och återfödelse

De ungdomar som sedan 1998 besökt Naturskolans hus i Asköviken har tillsammans vandrat mer än 20 000 mil – fem varv runt jorden – i området. Det har Christer Svensk, ansvarig för Naturskolan Asköviken, räknat ut.

Det kvittrar och puttrar av småfåglar i buskarna kring Naturskolan Askövikens hus. Så här på våren är det intensiv aktivitet både i luften och inne i den röda byggnaden.
   Varje dag samlas där ett hundratal barn och ungdomar kring den stora modellen av Mälarvikens olika naturtyper och de skulpturer i trä av fåglar och fiskar som lever i eller vid viken. Hit kommer varje år 6 500 barn och ungdomar från Västerås skolor.
   Själv har Christer Svensk på egen hand säkert gått några tusen mil i området. Asköviken har varit hans andra hem sedan tolvårsåldern. Besöken kan räknas i tusental sedan slutet av 1950-talet. Det hände att han cyklade till Asköviken från hemmet i Västerås både före och efter skolan.
   – Man cyklade, cyklade och cyklade, minns han.

Christer Svensk

Namn:
Christer Svensk.

Bor:
I villa på Skälby i Västerås.

Familj:
Fru, två vuxna barn och tre barnbarn.

Senast lästa bok: Klart ledarskap (”litteratur i en kurs som jag går”).

Gillar att äta:
Det mesta. Fisk i olika former är väldigt gott.

Gör helst på fritiden: Fotograferar en hel del. Annars är det att vara ute i naturen och bara vara.

Dold talang:
Förr byggde jag instrument, fioler och nyckelharpor. Men sedan Naturskolan startade har jag inte hunnit med det.

Ängarna växte igen
På den tiden gick ännu betande kor på Askövikens strandängar. Men under 1960-talets första år blev betesdjuren allt färre och ängarna växte igen. De fågelarter som föredrar öppna strandängar försvann. När restaureringen inleddes i slutet av 1980-talet var ängarna, med Christer Svensks ord, ”helt igenkorkade”.
   Men när strandängarna återställdes återvände ganska snart våtmarksfåglarna. Och idag betar åter boskap på ängarna.
   Fast betesdjuren kunde vara betydligt fler, tycker Christer Svensk. Ännu är inte Asköviken helt återställd till kvaliteten från 1950-talet.

Jakt på sponsorer
1988 bildades Asköviksfonden dels för att samla in pengar, dels för att göra området mer tillgängligt för besökare, inte minst för barn och ungdom.
   Christer Svensk var med från början, ledde utflykter och jagade sponsorer – något han till slut blev ganska bra på. Den förmågan kom också till nytta lite senare, i mitten av 1990-talet när Naturskolans hus skulle byggas. Ett hundratal företag förmåddes att ställa upp med material eller tjänster.
   Idag är Asköviken ett självklart utflyktsmål för många västeråsare. Christer Svensk arbetar halvtid som ledare för Naturskolan och får rikliga tillfällen att göra det han helst vill göra: lära ungdomar om naturen – ute i naturen.
   – Det bästa är de där stunderna då det känns att ungdomarna tycker det är kul. Uppståndelsen när de får syn på en fiskgjuse som dyker – och sedan lyfter ur vattnet med en gädda i klorna. Då applåderar alla spontant, säger han.
   Nu arbetar han halvtid som lärare i bild och form på Rudbeckianska gymnasiet men var tidigare slöjdlärare på Bäckbyskolan. Redan då försökte han få ut eleverna i naturen. Bland annat ledde han ett projekt där elever tog sig an en försurad sjö. De kartlade, undersökte och provfiskade sjön. Sedan sökte man kalkningsbidrag, drog ut kalken på isen och sopade ut den.
   – Det var väldigt konkret och praktiskt. De ungdomar som jobbade i det projektet vet vad försurning är, säger Christer Svensk med övertygelse.

Tusen fågelholkar
På Bäckbyskolan genomfördes också två olika projekt då eleverna byggde tusen fågelholkar som såldes. Pengarna användes till att köpa Highland Cattle-kor till Asköviken och alla ungdomarna var med när korna och kalvarna släpptes ut.
   Kanske börjar det bli dags igen för ett sådant projekt, funderar han. Många fler kor skulle kunna gå och beta på strandängarna.
   – Att slå av växtligheten med maskiner är nog bra, men inget går upp mot kor, säger Christer Svensk.
   – Just den här typen av landskap är beroende av hävd och skötsel. Annars förändras det och blir något som vi inte vill ha. Buskmarker finns det gott om men strandängar råder det brist på. De används av både fåglar, fyrfota djur och fiskar – gäddorna går upp och leker där, berättar han.
   Även om han som tillsynsman för naturreservatet ser med särskild blick, händer det att han ger sig ut i området enbart av lust. Varje årstid har sin tjusning vid Asköviken, men våren är nog ändå bäst. När beckasinen spelar och rördrommen hörs – då känner sig Christer Svensk hemma.

 

Text: Anders Jägeberg
Foto: Kim Lill