Askövikens
eldsjäl
Christer Svensk har upplevt både
förfall och återfödelse
De
ungdomar som sedan 1998 besökt Naturskolans hus i Asköviken
har tillsammans vandrat mer än 20 000 mil – fem varv
runt jorden – i området. Det har Christer Svensk,
ansvarig för Naturskolan Asköviken, räknat ut.
Det kvittrar
och puttrar av småfåglar i buskarna kring Naturskolan
Askövikens hus. Så här på våren är
det intensiv aktivitet både i luften och inne i den röda
byggnaden.
Varje dag samlas där ett hundratal barn
och ungdomar kring den stora modellen av Mälarvikens olika
naturtyper och de skulpturer i trä av fåglar och fiskar
som lever i eller vid viken. Hit kommer varje år 6 500 barn
och ungdomar från Västerås skolor.
Själv har Christer Svensk på egen
hand säkert gått några tusen mil i området.
Asköviken har varit hans andra hem sedan tolvårsåldern.
Besöken kan räknas i tusental sedan slutet av 1950-talet.
Det hände att han cyklade till Asköviken från
hemmet i Västerås både före och efter skolan.
– Man cyklade, cyklade och cyklade, minns
han.
Christer Svensk
Namn:
Christer Svensk.
Bor:
I villa på Skälby i Västerås.
Familj:
Fru, två vuxna barn och tre barnbarn.
Senast lästa bok: Klart ledarskap
(”litteratur i en kurs som jag går”).
Gillar att äta:
Det mesta. Fisk i olika former är väldigt gott.
Gör
helst på fritiden: Fotograferar en hel del.
Annars är det att vara ute i naturen och bara vara.
Dold
talang:
Förr byggde jag instrument, fioler och nyckelharpor.
Men sedan Naturskolan startade har jag inte hunnit med det.
|
Ängarna
växte igen
På den tiden gick ännu betande kor på Askövikens
strandängar. Men under 1960-talets första år blev
betesdjuren allt färre och ängarna växte igen.
De fågelarter som föredrar öppna strandängar
försvann. När restaureringen inleddes i slutet av 1980-talet
var ängarna, med Christer Svensks ord, ”helt igenkorkade”.
Men när strandängarna återställdes
återvände ganska snart våtmarksfåglarna.
Och idag betar åter boskap på ängarna.
Fast betesdjuren kunde vara betydligt fler,
tycker Christer Svensk. Ännu är inte Asköviken
helt återställd till kvaliteten från 1950-talet.
Jakt
på sponsorer
1988 bildades Asköviksfonden dels för att samla in pengar,
dels för att göra området mer tillgängligt
för besökare, inte minst för barn och ungdom.
Christer Svensk var med från början,
ledde utflykter och jagade sponsorer – något han till
slut blev ganska bra på. Den förmågan kom också
till nytta lite senare, i mitten av 1990-talet när Naturskolans
hus skulle byggas. Ett hundratal företag förmåddes
att ställa upp med material eller tjänster.
Idag är Asköviken ett självklart
utflyktsmål för många västeråsare.
Christer Svensk arbetar halvtid som ledare för Naturskolan
och får rikliga tillfällen att göra det han helst
vill göra: lära ungdomar om naturen – ute i naturen.
– Det bästa är de där stunderna
då det känns att ungdomarna tycker det är kul.
Uppståndelsen när de får syn på en fiskgjuse
som dyker – och sedan lyfter ur vattnet med en gädda
i klorna. Då applåderar alla spontant, säger
han.
Nu arbetar han halvtid som lärare i bild
och form på Rudbeckianska gymnasiet men var tidigare slöjdlärare
på Bäckbyskolan. Redan då försökte
han få ut eleverna i naturen. Bland annat ledde han ett
projekt där elever tog sig an en försurad sjö.
De kartlade, undersökte och provfiskade sjön. Sedan
sökte man kalkningsbidrag, drog ut kalken på isen och
sopade ut den.
– Det var väldigt konkret och praktiskt.
De ungdomar som jobbade i det projektet vet vad försurning
är, säger Christer Svensk med övertygelse.
Tusen
fågelholkar
På Bäckbyskolan genomfördes också två
olika projekt då eleverna byggde tusen fågelholkar
som såldes. Pengarna användes till att köpa Highland
Cattle-kor till Asköviken och alla ungdomarna var med när
korna och kalvarna släpptes ut.
Kanske börjar det bli dags igen för
ett sådant projekt, funderar han. Många fler kor skulle
kunna gå och beta på strandängarna.
– Att slå av växtligheten med
maskiner är nog bra, men inget går upp mot kor, säger
Christer Svensk.
– Just den här typen av landskap
är beroende av hävd och skötsel. Annars förändras
det och blir något som vi inte vill ha. Buskmarker finns
det gott om men strandängar råder det brist på.
De används av både fåglar, fyrfota djur och fiskar
– gäddorna går upp och leker där, berättar
han.
Även om han som tillsynsman för naturreservatet
ser med särskild blick, händer det att han ger sig ut
i området enbart av lust. Varje årstid har sin tjusning
vid Asköviken, men våren är nog ändå
bäst. När beckasinen spelar och rördrommen hörs
– då känner sig Christer Svensk hemma.
Text:
Anders Jägeberg
Foto: Kim Lill |