Det gjorde skillnad
Rättvisemärkt gav kaffeodlare en chans att överleva

Reyna och Rogelio López och deras tre döttrar bor i byn Peloncitos i sydvästra Honduras. Familjens enda inkomst kommer från kaffet de odlar. Jag hälsar på dem för att ta reda på hur livet förändrats sedan deras kooperativ blev Rättvisemärkt.

När jag kommer fram visar Rogelio stolt upp sitt nylagda golv. Nyligen var det bara ett jordgolv, men nu är han äntligen klar med alla förbättringar på huset som han kunnat göra tack vare ökade inkomster. På familjens tomt trängs numera de blommande rosenbuskarna och torrdasset med ett hönshus – och en bil.
   – Nu kan jag köra mitt kaffe till kooperativet i byn. Jag behöver inte sälja det till de förbipasserande uppköparna som betalar dåligt. Det är ovärderligt för oss, förklarar Rogelio.

Alla odlar kaffe
I Peloncitos odlar alla kaffe. Byn ligger på 1 500 meters höjd. Jorden är gynnsam för kaffeodling men knappast för några andra grödor. Bland de familjer som inte är anslutna till det rättvisemärkta kooperativet är de flesta skuldsatta hos uppköparna. Sedan världsmarknadspriset på kaffe rasade i botten 2001 har det nämligen varit omöjligt för småbrukare över hela världen att försörja sig på kaffeodling.
   – När jag plötsligt inte hade pengar ens till mat eller gödningsmedel kom en uppköpare och erbjöd oss pengar i förskott på villkor att vi lovade att sälja hela skörden till honom så fort bären var plockade, berättar en man jag talar med.

Invånarna har flytt
I fåfängt hopp om att nästa års skörd skulle ge bättre betalt fastnade odlarna i skuldfällor som de idag inte kan ta sig ur. Många har tvingats ta sina barn ur skolan och man har inte längre råd ens med nödvändigheter som nya kläder eller en varierad kost.
   Flera hus står tomma och förfaller. Deras invånare bor numera troligen i utkanten av någon av de större städerna.

Utan bekämpningsmedel
Få odlare har alltså haft den tur som Reyna och Rogelio har haft: möjligheten att ansluta sig till ett kooperativ som kunde ställa upp med utbildning och kredit. I kooperativet fick Rogelio lära sig att odla utan bekämpningsmedel, och tack vare ett lån kunde han ställa om sin odling till ekologisk.
   – Det kändes som en stor risk att sluta bespruta plantorna, berättar Rogelio. Jag skulle inte ha haft råd att förlora en skörd. Men jag ångrar mig inte. Jag har en bra skörd och jag vet att mitt kaffe inte förgiftar jorden. Tänk att det går att få bukt med skadedjuren med chili och vitlök!
   Idag säljer Reyna och Rogelio sitt kaffe med två märkningar: ekologiskt och Rättvisemärkt. Rättvisemärkningen ger när det här skrivs nästan dubbelt så bra betalt som kaffe som säljs på den konventionella marknaden. För att få den måste odlare och kooperativ leva upp till en rad kriterier som är baserade på mänskliga rättigheter och internationella fackliga avtal.

Räddade kooperativet
– Den rättvisa handeln har praktiskt taget räddat livet på många kooperativ här, säger Tatiana Lara som arbetar på La Central, ett förbund för kaffekooperativ i Honduras. Men hon är noga med att påpeka att problemet är att de transnationella kaffebolagen inte tar sitt ansvar och betalar ett rättvist pris för allt kaffe.
   Så länge kaffebolagen köper upp kaffe till priser som inte ens täcker produktionskostnaden så är Rättvisemärkt det enda alternativet för konsumenter som vill dricka kaffe med gott samvete. Och det gör skillnad.
Rogelio skickar med mig en hälsning hem:
   – Jag vill tacka alla som köper Rättvisemärkt i ditt land. Vi är beroende av dem. Man kan inte äta kaffe, det mättar inga magar, vi måste sälja det!

ania janerud
informatör på Kooperation Utan Gränser
och författare till rapporten
”Priset för ditt kaffe”