Det
gjorde skillnad
Rättvisemärkt
gav kaffeodlare en chans att överleva
Reyna
och Rogelio López och deras tre döttrar bor i byn
Peloncitos i sydvästra Honduras. Familjens enda inkomst kommer
från kaffet de odlar. Jag hälsar på dem för
att ta reda på hur livet förändrats sedan deras
kooperativ blev Rättvisemärkt.
När jag
kommer fram visar Rogelio stolt upp sitt nylagda golv. Nyligen
var det bara ett jordgolv, men nu är han äntligen klar
med alla förbättringar på huset som han kunnat
göra tack vare ökade inkomster. På familjens tomt
trängs numera de blommande rosenbuskarna och torrdasset med
ett hönshus – och en bil.
– Nu kan jag köra mitt kaffe till
kooperativet i byn. Jag behöver inte sälja det till
de förbipasserande uppköparna som betalar dåligt.
Det är ovärderligt för oss, förklarar Rogelio.
Alla
odlar kaffe
I Peloncitos odlar alla kaffe. Byn ligger på 1 500 meters
höjd. Jorden är gynnsam för kaffeodling men knappast
för några andra grödor. Bland de familjer som
inte är anslutna till det rättvisemärkta kooperativet
är de flesta skuldsatta hos uppköparna. Sedan världsmarknadspriset
på kaffe rasade i botten 2001 har det nämligen varit
omöjligt för småbrukare över hela världen
att försörja sig på kaffeodling.
– När jag plötsligt inte hade
pengar ens till mat eller gödningsmedel kom en uppköpare
och erbjöd oss pengar i förskott på villkor att
vi lovade att sälja hela skörden till honom så
fort bären var plockade, berättar en man jag talar med.
Invånarna
har flytt
I fåfängt hopp om att nästa års skörd
skulle ge bättre betalt fastnade odlarna i skuldfällor
som de idag inte kan ta sig ur. Många har tvingats ta sina
barn ur skolan och man har inte längre råd ens med
nödvändigheter som nya kläder eller en varierad
kost.
Flera hus står tomma och förfaller.
Deras invånare bor numera troligen i utkanten av någon
av de större städerna.
Utan
bekämpningsmedel
Få odlare har alltså haft den tur som Reyna och Rogelio
har haft: möjligheten att ansluta sig till ett kooperativ
som kunde ställa upp med utbildning och kredit. I kooperativet
fick Rogelio lära sig att odla utan bekämpningsmedel,
och tack vare ett lån kunde han ställa om sin odling
till ekologisk.
– Det kändes som en stor risk att
sluta bespruta plantorna, berättar Rogelio. Jag skulle inte
ha haft råd att förlora en skörd. Men jag ångrar
mig inte. Jag har en bra skörd och jag vet att mitt kaffe
inte förgiftar jorden. Tänk att det går att få
bukt med skadedjuren med chili och vitlök!
Idag säljer Reyna och Rogelio sitt kaffe
med två märkningar: ekologiskt och Rättvisemärkt.
Rättvisemärkningen ger när det här skrivs
nästan dubbelt så bra betalt som kaffe som säljs
på den konventionella marknaden. För att få den
måste odlare och kooperativ leva upp till en rad kriterier
som är baserade på mänskliga rättigheter
och internationella fackliga avtal.
Räddade
kooperativet
– Den rättvisa handeln har praktiskt taget räddat
livet på många kooperativ här, säger Tatiana
Lara som arbetar på La Central, ett förbund för
kaffekooperativ i Honduras. Men hon är noga med att påpeka
att problemet är att de transnationella kaffebolagen inte
tar sitt ansvar och betalar ett rättvist pris för allt
kaffe.
Så länge kaffebolagen köper
upp kaffe till priser som inte ens täcker produktionskostnaden
så är Rättvisemärkt det enda alternativet
för konsumenter som vill dricka kaffe med gott samvete. Och
det gör skillnad.
Rogelio skickar med mig en hälsning hem:
– Jag vill tacka alla som köper Rättvisemärkt
i ditt land. Vi är beroende av dem. Man kan inte äta
kaffe, det mättar inga magar, vi måste sälja det!
ania
janerud
informatör på Kooperation Utan Gränser
och författare till rapporten
”Priset för ditt kaffe”
|