Ekonomen som vill
räkna i annat än pengar
Peter Söderbaum var en av de första i Sverige som på allvar förde in miljöfrågor i den ekonomiska debatten. Den 1 juni pensioneras han från tjänsten som professor i ekologisk ekonomi – numera ekonomi för hållbar utveckling – vid Mälardalens högskola.

Det är ett otroligt önsketänkande om man tror att det ska gå smärtfritt att öka tillväxten. Jag föreslår att man skrotar alla tillväxtavtal och istället satsar på program för hållbar utveckling, säger Peter Söderbaum.
   Han beklagar dagens offentliga fixering vid tillväxt och BNP.
   – Att fokusera på en enda flödesvariabel som BNP är farligt. BNP-tillväxt kan vara bra, men bara om den kombineras med en stenhård miljöpolitik.
   För nio år sedan var Peter Söderbaum med om att utforma ekologisk ekonomi-programmet vid Mälardalens högskola och kunde se hur 600 sökande anmälde sig till den första kursens 60 platser. Nu har intresset minskat något – liksom för alla miljöutbildningar – men Peter Söderbaum hoppas att det ska vända igen.
   De cirka 300 som genomgått utbildningen är idag politiker, konsulter och framför allt ekonomer som ser ekonomin som underordnad ekologin.

Peter Söderbaum

Familj:
Hustru Eva och två barn plus en son från ett tidigare förhållande.

Bor:
I radhus i Uppsala.

Gör helst på fritiden:
Tränar inför Lidingöloppet. Och så har vi ett fritidshus i Värmland.

Läser just nu:
I samband med en konferens nyligen vid Bajkalsjön så var vi några dagar i Ulan Bator. Därför läser jag just nu om Mongoliet. Annars läser jag om globalisering och sådant.

Äter helst:
Vegetariskt och fisk men också kött ibland.

Drivkraft:
Det meningsfulla i tillvaron handlar om att bry sig om sådant utanför en själv. Jag vill vara med och påverka samhället.

 

”Man reducerar allt till pengar”
För honom själv blev ekologisk ekonomi-programmet ett lyft. Han arbetade som lärare och forskare i ekonomi vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Där hade man mer eller mindre beslutat att enbart satsa på traditionell, neoklassisk ekonomi. För Peter Söderbaum, som länge opponerat sig mot neoklassikernas ”fyrkantiga” syn på ekonomi, innebar det en direkt konflikt. På Mälardalens högskola fick han en chans att arbeta vidare efter eget huvud.
   Det som han är skeptisk till hos den traditionella nationalekonomin är att allt mäts i pengar.
   – Enligt neoklassikerna är människan enbart en nyttomaximerande konsument och företag strävar bara efter att maximera vinsten. Man reducerar allt till pengar, säger han.

Ekologin sätter gränser för ekonomin
Själv bekänner han sig till institutionell ekonomi, en riktning som vill lyfta fram det icke penningmässiga i ekonomin. Ekonomi är hushållning i vid mening. Att reducera allt till pengar innebär en alltför stor förenkling.
   – Vi lever i en komplex värld och måste hantera den komplexiteten. Vårt sätt att tänka är inte lika matematiskt hanterbart som man antar i neoklassisk ekonomi. Men det är förhoppningsvis mer relevant, säger han.
   Ordet ekonomi stammar ur grekiskans ”oikos”, som betyder ”hus”. Man kan betrakta jorden som ett stort hus där det gäller att på bästa sätt ta tillvara resurser och fördela dem.
   Idag förvånas han över neoklassikernas fortsatt fasta grepp om ekonomidebatten. Och att man fortfarande inte inser att ekologin sätter gränser för ekonomin.
   Samtidigt händer det saker runt om i världen. Peter Söderbaum ser exempelvis rättvis handel-rörelsen som uttryck för en minskad respekt för att priser sätts på ett mekaniskt sätt av marknaden genom spelet mellan utbud och efterfrågan. Köpare och säljare kan istället komma överens om ett rimligt pris vid sidan av rådande ”marknadspriser”. Rättvis handel är uppbyggd på det sättet.

Mer tid för en favoritsysselsättning
– Internationellt pågår just nu en kamp där gamla institutioner som Världsbanken, världshandelsorganisationen WTO och internationella valutafonden IMF utmanas av ett globalt civilt samhälle. Hela globaliseringsdebatten river upp mycket av det gamla och skapar möjligheter för något annat.
   – Vi har ju en situation där EU, WTO och IMF är tillrättalagda för internationella storföretag. Nu finns en reaktion mot detta. Jag tror det kommer att hända saker, fast det finns starka krafter som vill att det inte ska hända något, säger han.
   Han räknar med att finnas med i skeendet även i fortsättningen på Mälardalens högskola. Men det blir mer tid för en favoritsysselsättning: att skriva.
   – Det är något av det roligaste som finns. Jag vill vara med i samhällsdebatten. Därför skriver jag inte bara i vetenskapliga tidskrifter utan även i lokaltidningar.

Text: Anders Jägeberg
Foto: Kim Lill