Ekonomen
som vill
räkna i annat än pengar
Peter
Söderbaum var en av de första i Sverige som på allvar
förde in miljöfrågor i den ekonomiska debatten.
Den 1 juni pensioneras han från tjänsten som professor
i ekologisk ekonomi numera ekonomi för hållbar
utveckling vid Mälardalens högskola.
Det är
ett otroligt önsketänkande om man tror att det ska gå
smärtfritt att öka tillväxten. Jag föreslår
att man skrotar alla tillväxtavtal och istället satsar
på program för hållbar utveckling, säger
Peter Söderbaum.
Han beklagar dagens offentliga fixering vid
tillväxt och BNP.
Att fokusera på en enda flödesvariabel
som BNP är farligt. BNP-tillväxt kan vara bra, men bara
om den kombineras med en stenhård miljöpolitik.
För nio år sedan var Peter Söderbaum
med om att utforma ekologisk ekonomi-programmet vid Mälardalens
högskola och kunde se hur 600 sökande anmälde sig
till den första kursens 60 platser. Nu har intresset minskat
något liksom för alla miljöutbildningar
men Peter Söderbaum hoppas att det ska vända
igen.
De cirka 300 som genomgått utbildningen
är idag politiker, konsulter och framför allt ekonomer
som ser ekonomin som underordnad ekologin.
Peter Söderbaum
Familj:
Hustru Eva och två barn plus en son från
ett tidigare förhållande.
Bor:
I radhus i Uppsala.
Gör
helst på fritiden:
Tränar inför Lidingöloppet. Och så
har vi ett fritidshus i Värmland.
Läser
just nu:
I samband med en konferens nyligen vid Bajkalsjön så
var vi några dagar i Ulan Bator. Därför
läser jag just nu om Mongoliet. Annars läser jag
om globalisering och sådant.
Äter
helst:
Vegetariskt och fisk men också kött ibland.
Drivkraft:
Det meningsfulla i tillvaron handlar om att bry sig om sådant
utanför en själv. Jag vill vara med och påverka
samhället.
|
Man
reducerar allt till pengar
För honom själv blev ekologisk ekonomi-programmet ett
lyft. Han arbetade som lärare och forskare i ekonomi vid
Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Där hade man mer eller
mindre beslutat att enbart satsa på traditionell, neoklassisk
ekonomi. För Peter Söderbaum, som länge opponerat
sig mot neoklassikernas fyrkantiga syn på ekonomi,
innebar det en direkt konflikt. På Mälardalens högskola
fick han en chans att arbeta vidare efter eget huvud.
Det som han är skeptisk till hos den traditionella
nationalekonomin är att allt mäts i pengar.
Enligt neoklassikerna är människan
enbart en nyttomaximerande konsument och företag strävar
bara efter att maximera vinsten. Man reducerar allt till pengar,
säger han.
Ekologin
sätter gränser för ekonomin
Själv bekänner han sig till institutionell ekonomi,
en riktning som vill lyfta fram det icke penningmässiga i
ekonomin. Ekonomi är hushållning i vid mening. Att
reducera allt till pengar innebär en alltför stor förenkling.
Vi lever i en komplex värld och
måste hantera den komplexiteten. Vårt sätt att
tänka är inte lika matematiskt hanterbart som man antar
i neoklassisk ekonomi. Men det är förhoppningsvis mer
relevant, säger han.
Ordet ekonomi stammar ur grekiskans oikos,
som betyder hus. Man kan betrakta jorden som ett stort
hus där det gäller att på bästa sätt
ta tillvara resurser och fördela dem.
Idag förvånas han över neoklassikernas
fortsatt fasta grepp om ekonomidebatten. Och att man fortfarande
inte inser att ekologin sätter gränser för ekonomin.
Samtidigt händer det saker runt om i världen.
Peter Söderbaum ser exempelvis rättvis handel-rörelsen
som uttryck för en minskad respekt för att priser sätts
på ett mekaniskt sätt av marknaden genom spelet mellan
utbud och efterfrågan. Köpare och säljare kan
istället komma överens om ett rimligt pris vid sidan
av rådande marknadspriser. Rättvis handel
är uppbyggd på det sättet.
Mer
tid för en favoritsysselsättning
Internationellt pågår just nu en kamp där
gamla institutioner som Världsbanken, världshandelsorganisationen
WTO och internationella valutafonden IMF utmanas av ett globalt
civilt samhälle. Hela globaliseringsdebatten river upp mycket
av det gamla och skapar möjligheter för något
annat.
Vi har ju en situation där EU, WTO
och IMF är tillrättalagda för internationella storföretag.
Nu finns en reaktion mot detta. Jag tror det kommer att hända
saker, fast det finns starka krafter som vill att det inte ska
hända något, säger han.
Han räknar med att finnas med i skeendet
även i fortsättningen på Mälardalens högskola.
Men det blir mer tid för en favoritsysselsättning: att
skriva.
Det är något av det roligaste
som finns. Jag vill vara med i samhällsdebatten. Därför
skriver jag inte bara i vetenskapliga tidskrifter utan även
i lokaltidningar.
Text:
Anders Jägeberg
Foto: Kim Lill
|