Startade fond i Hildes namn

Hennes afrikanska fadderbarn tog kontakt

När jag kommer hem till Hilde Back pratar hon i telefon med kulturjournalisten Ulrika Knutsson. De förbereder en intervju inför en svensk visning av filmen A Small Act. Filmen, som handlar om Hilde och om hennes kenyanska fadderbarn, hade premiär på en stor filmfestival i USA redan förra året. En av dem som då såg och uppskattade filmen var datagurun Bill Gates.
  – Han blev rörd och efteråt kom han fram och tackade, berättar Hilde Back.
  A Small Act visas nu på filmfestivaler runt om i världen. Många av arrangörerna vill att Hilde själv ska vara på plats, vilket bara under våren innebär resor till bland annat Holland och Chicago. Och många medier vill hänga på och berätta om denna

I dokumentärfilmen berättar filmaren Jennifer Arnold om Hildes fadderbarn Chris Mburu från Kenya. Han arbetar idag för Förenta Nationerna och bor i Genève, men som barn fick han genom fadderverksamheten bidrag för att kunna gå i skolan. För snart tio år sedan bestämde sig Chris Mburu för att söka upp och tacka sin fadder.
  – Svenska ambassadören i Kenya ringde en kväll och sa att det var en person som sökte mig, berättar Hilde Back. Jag trodde att det var ett skämt, jag kände ju ingen i Kenya. Men det var Chris som ville få kontakt.
  Samtalet från Kenya kom 2002, samma år som Hilde fyllde 80 år. Året därpå besökte hon Kenya och lärde känna Chris och hans afrikanska familj och vänner. Det var ett digert program med många upplevelser. Vid en stor ceremoni framfördes en specialskriven sång till hennes ära. Som ett tack till den hjälp han själv fått som barn hade Chris Mburu startat en fond i Hildes namn för att ge fattiga barn i Kenya möjlighet att studera.
  Sedan dess har Chris hälsat på Hilde i Västerås flera gånger och hon har besökt hans familj i Genève. För Hilde som lever ensam och inte har egna barn har relationen stor betydelse.
 – Det är helt fantastiskt. Jag har fått en ny familj med tre små barn, säger hon och ler med hela ansiktet.

Hilde Back arbetade som lärare vid förskoleoch fritidspedagogutbildningen i Västerås när rektorn på skolan, Sven-Bertil Magnusson som arbetat för Sida i Kenya, startade ett projekt för fadderbarn 1970.
  – Det är Sven-Bertil som borde uppmärksammas för detta. Jag är bara en av alla lärare som skickade en liten summa, säger Hilde Back. Från början 90 kronor per år, lite mer efterhand.
  Men den lilla summan innebar att Chris fick möjlighet att gå i skolan. Han kom från en fattig familj, där pappan omkommit i en olycka och mamman hade svårt att klara försörjningen. Chris äldre syster hjälpte honom att skriva brev på engelska till Hilde, som skrev tillbaka. Kontakten höll i sig under några år, men sedan ebbade den ut.
  – Jag visste inte hur det gick för honom, inte förrän han tog kontakt. Då fick jag veta att han fått stipendier och studerat på universitet. Den lilla gåvan jag gav honom förändrade hans liv.

Själv växte Hilde Back upp i en judisk familj i Tyskland. Hennes pappa var jurist och mamman hemmafru. Barndomen var ljus och trygg.
  – Jag var en riktig idrottstjej, tränade och tävlade mycket.
  Hon gick i läroverk, men fick inte studera vidare eftersom hon var judinna. Istället skickades hon till en judisk hushållsskola och var där under den så kallade kristallnatten 1938, då beväpnade nazistiska grupper vandaliserade många judars egendom.
 – Det var otäckt att se hur de krossade fönster till affärerna, minns hon.

Året därpå fick hon hjälp att komma till Sverige, dit hennes två bröder skickats med en barntransport 1938. Det var även tänkt att föräldrarna skulle komma efter, men när de äntligen fick klartecken var det för sent. De hade förts till koncentrationsläger och de återvände aldrig därifrån.
  Hilde kom till en ung familj i Stockholm som barnflicka. Så småningom utbildade hon sig till förskollärare. När kriget var slut åkte hon på somrarna ut och arbetade i internationella arbetsläger i Italien, Holland och Tyskland. Hon träffade ungdomar från många länder, var med och byggde hus och vägar och såg människor och länder resa sig efter krigets förödelse.
  Hildes engagemang i kultur-, miljö- och samhällsfrågor gör att många västeråsare har stött på henne i olika sammanhang. För min egen del är Hilde sedan länge en nära vän. I umgänget med henne har åldern ingen betydelse. Vi diskuterar allt från böcker och klimathot till teaterpjäser, flyktingpolitik, kärnkraft och rättvisemärkt vin. Hon är påläst och intresserad, reser sig ofta under samtalet för att hämta böcker och tidningsurklipp.

Chris och hans familj har liksom filmen A Small Act blivit en viktig del av Hildes liv. Genom filmen har fonden blivit känd och människor har skänkt mycket pengar. Hilde följer utvecklingen med stort intresse, för henne är det viktigt att pengarna verkligen går till att hjälpa barn.
  – Jag fick hjälp när jag kom till Sverige och jag vet vad det betyder, säger hon.

Text: Marita Gustavsson
Foto: Linda Karlsson