Slussportar repareras på gammalt vis


Kanalbyggnadshyttan. Rolf Mylläri kan det unika hantverket med slussportar
.

Att vårda Strömsholms kanal och hålla den öppen för trafik är huvuduppgift för Kanalbyggnadshyttan i Hallstahammar, som invigdes 2005.
  En gång i tiden var kanalen, som förbinder Smedjebacken med Mälaren, en viktig transportled för industrin. Nu är den en turistled.


En intensiv tjärdoft slår emot den som kliver in i Kanalbyggnadshyttans reparationshall. Två jättelika blad till en slussport i Surahammar är upplagda för översyn. Det är 41 år sedan just den här porten sågs över senast och ytterligare cirka 150 år sedan den var ny.
  – Kanalen byggdes om under 18 år och var klar 1860, förklarar vd Hans Petersson, som tar emot i hyttan tillsammans med en av de anställda, Rolf Mylläri.

Fortfarande finns både trä och järndelar på portbladen som är helt oförstörda. Men bultar byts ut och någon av trästockarna behöver ersättas.
Till det behövs en furustock som är ett par hundra år gammal.
  – Det är inte vilken bonde som helst som har så gamla fina träd att sälja, säger Rolf Mylläri. Men vi lyckades hitta ett i Möklinta. Under våren ska kanalen röjas från sly och bäverfällen, sommartid ska trafikanterna ha service vid slussarna. Och 26 slussportar och 74 hus ska hela tiden hållas i skick.
  – Det är ett evighetsjobb. Ingen arbetar med samma slussport två gånger under ett yrkesliv, berättar Hans Petersson.

Fram till 2006 hade Kanalbyggnadshyttan EU-medel för att göra i ordning kanalen som ett turistmål. Nu står företaget på egna ben. Hallstahammar, Surahammar, Fagersta och Smedjebackens kommuner äger 84 procent och resten är privat.
  Fyra personer är anställda här. I hela Sverige finns tio och i hela Norden ett 20-tal människor som har de kunskaper som behövs. Trä måste man kunna och hur man arbetar med gamla material som lin, beck, tjära och smide.
  – Framför allt måste man vara tusenkonstnär, säger Rolf Mylläri.

Text: Yvonne Busk
Foto: Kim Lill