Plockar upp efter andra

Röjer efter festare. Pizzakartonger, krossat glas, kastade ölburkar och annat skräp fyller Jan-Olof Karlssons arbetsmiljö. Ändå trivs han med sitt arbete som renhållare av Västerås parker.

Jan-Olof Karlsson försöker hålla parkerna i Västerås fria från skräp

Efter studentexamen syns inte Vasaparken under allt skräp. Jan-Olof Karlsson arbetar på Västerås stads teknik- och idrottsförvaltning och har sett den synen många gånger. I mer än 20 år har han ansvarat för renhållningen på allmänna platser innanför cityringen.
  – En kampanj är nog bra som ett komplement till vårt arbete, säger han.

Teknik- och idrottsförvaltningens lokaler på Stora Gatan i Västerås ser en aning ödsliga ut just nu. En flytt till nya lokaler på Tunbytorp pågår.
  – Nu blir det samling där i stället, klockan sju på mornarna. Vi brukar samlas och lägga upp dagens arbete under några minuter innan vi ger oss ut. Det blir mycket åkande för mig när vi flyttar ut från centrum, men vi byter lokaler för att spara pengar. Här i centrum kommer vi att ha en mindre lokal för våra elmopeder och för att äta frukost och lunch, förklarar Jan-Olof Karlsson.

Intensivare i april
I april är det vårstädning i parkerna. Och när våren, sommaren och värmen kommer och människor börjar sitta ute och äta, blir jobbet med att hålla rent från skräp intensivt.
   Det som möter Jan-Olof Karlsson då, när han kommer ut på mornarna, är parker fulla av tomma och halvtomma matförpackningar. Salladsskålar, pizzakartonger, McDonalds-förpackningar, muggar och krossat glas. Allra värst är nedskräpningen i Vasaparken och stadsparken, vid Erik Hahrs gata, Munkgatan, runt stadshuset och i Rudbecksparken.
   Vanligtvis arbetar han ensam innanför cityringen. Men vid vissa tillfällen, som efter studentexamen, får han förstärkning. Han samlar allt på elmopedens släpkärra och forslar det vidare till containrar i närheten av järnvägsstationen. För grenar som klippts eller ramlat finns en särskild container. Batterier och engångsglas transporterar han till VafabMiljö.
   Det hör också till hans uppgifter att skyffla upp det hundbajs som hundägare struntar i att plocka upp och att tömma 133 papperskorgar och askkoppar.

Oanvända papperskorgar
Många bryr sig inte om att använda papperskorgarna. Men det finns ett samband mellan mängden skräp på marken och tillgängliga sopkärl, har Jan-Olof Karlsson kunnat notera.
  – För några år sedan sattes det ut flera 125 liter stora skräptunnor i Vasaparken. Då blev det något bättre. Fler sådana vore nog bra. Men en kampanj som sätter sig i folks medvetande behövs också. Han nämner Singapore som ett gott exempel på en stad där man lyckats befästa ett beteende hos invånarna att inte skräpa ned.
  Förra året drabbades Västerås av en råttinvasion som Jan-Olof Karlsson aldrig tidigare sett maken till under 20 års arbete.

Mötte jätteråtta
  – De var många och stora. Framför allt runt biblioteket. En morgon mötte jag en jättestor som sprang rakt emot mig. Jag var tvungen att hoppa för att skrämma den.
  – Nu är det bättre igen. Men råttor är otäcka, och det känns obehagligt att rensa rabatter när man vet att de finns där. Trots att han arbetar varje dag med att ta hand om avfall från andra människor så trivs Jan-Olof Karlsson med sitt jobb
  – Det är trivsamt och socialt, säger han. Jag träffar mycket folk som kommer och pratar och jag får mycket uppskattning. Jag har lärt känna många människor genom åren.

text: Yvonne Busk
foto: Kim Lill