Kvinnokraft från Litauen

– En kvinna som varit utsatt för våld måste gå vidare. För mig är det viktigt att få vara med och stärka henne i den processen. Därför är jag stolt och glad över att arbeta här, säger Jurgita Ravaityte på Kvinnocentrum i Västerås.

Kvinnocentrum är kommunens mottagning för kvinnor som varit utsatta för våld i nära relationer och för hedersrelaterat våld. Det har varit igång sedan novem-ber och Jurgita är en av fem kvinnor som arbetar här. Hon känner att hon har hamnat helt rätt. Kvinnors och barns rättigheter har alltid engagerat henne.
Hon kom till Sverige från Litauen för nio år sedan. Kärleken förde henne hit sedan hon träffat en svensk kille i Litauen.
   – Vi är inte tillsammans längre, men jag har tagit beslutet att stanna här, berättar hon. Nu har jag två hem – ett här i Västerås och ett i Litauen.
Jurgitas mamma och systrar bor i Litauen och hon besöker dem ganska ofta.

Nu är Jurgita också ordförande i Rädda Barnens lokalförening i Surahammar och vice ordförande i Västmanlandsdistriktet. Hon har besökt barnhem i sitt hemland och genom sitt engagemang i svenska Rädda Barnen fått möjlighet att bidra med stöd till fyra dagcentra som har fritidsverksamhet för utsatta barn.
   – Jag tänker mycket på de där barnen och jämför med hur det ser ut här. Barndomen är ju så avgörande för resten av livet.
   Jurgita minns sitt hemland före och efter Sovjetunionens fall. Hon var 15 år när friheten från Sovjet kom. Och med den följde både bra och dåliga saker, tycker hon.
   – Vi visste ingenting om droger, prostitution och sådant, när jag var liten. Men sedan var det många flickor som hamnade i prostitution. Under en period var Litauen det största ursprungslandet för trafficking. Nu ligger det, enligt FN, på femte plats i Europa.

När Jurgita utbildade sig till beteendevetare i Västerås skrev hon sin C-uppsats om trafficking. Den var en kartläggning av hur åklagarmyndigheten, polisen, socialtjänst och frivilligorganisationer arbetar med dessa frågor.
   ”Rescue Sisters” var ett projekt förra året för att påverka sexistiska attityder. Det var ett samarbete mellan Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby och Tjejlobby, Västerås Folk-högskola och Svensk-Litauiska föreningen Mälardalen. I samarbetet ingick också Marta centrum i Riga, Lettland och Kaunas Wo-men´s Society i Litauen. Jurgita var projektledare och hon var ofta ute och pratade på skolor.
    – Attityder och synen på prostitution och sexualitet är viktigt att prata med ungdomar om. Till exempel om det är ok att porrsurfa. Det är ju sådant som möjliggör prostitution och sexhandel, säger hon.

Det hon framför allt vill förmedla till barn och unga är att bakom varje siffra, varje händelse, finns en människa.
   – Det är viktigt att tänka att detta kunde ha hänt mig, om jag fötts under lite andra omständigheter. Ibland har jag frågat mig varför jag tycker det är så viktigt att jobba med dessa frågor. Jag tror att det kanske är för att jag har en känsla av att jag kunde varit en av dem.
   Det nyinrättade Kvinnocentrum visar att behovet av stöd till utsatta kvinnor och barn är stort också här, menar Jurgita.
   – Vi kan hjälpa till i akuta situationer, med skyddat boende och stödsamtal. Vi lyssnar, utan att ifrågasätta eller misstro. Vi har tystnadsplikt och vi dokumenterar ingenting.
   Trots allt svårt Jurgita konfronteras med i arbetet är det känslan av glädje och stolthet som dominerar när hon går hem på kvällarna.
   – Det är klart att jag kan vara orolig för någon som jag haft samtal med. Men det är lätt att överföra en oro till henne och det är farligt. Jag ska ju stärka henne och förmedla att hon kommer att gå vidare, även om hon inte tror det själv ännu. Det här jobbet ger så mycket. Och vi behövs, säger Jurgita.

Text: Yvonne Busk
Foto: Kim Lill