Tar jag maten ur de fattigas mun?

För fyra år sedan köpte vi en etanolbil. Som många andra ville vi därmed dra vårt strå till stacken för att motverka den globala uppvärmningen. Nu får vi höra att etanol inte alls är bra för miljön. Och dessutom tar vi maten ur de fattigas mun, eftersom en del av bränslet kommer från det som annars kunde ha blivit livsmedel.
   Visst finns det problem förknippade med etanolproduktion. Men var finns proportionerna, oljan är ett mångdubbelt större problem. Borde vi inte försöka hitta praktiska lösningar på det som inte fungerar istället för att döma ut ett bränsle som i alla fall innebär ett steg bort från fossilberoendet?
   Sverige har goda förutsättningar att producera egen etanol. Vi har mycket skog och gott om jordbruksmark. En inhemsk etanolproduktion kan ske i samklang med naturens förutsättningar och någon motsättning mellan mat och bränsle finns knappast här.
   Det finns många paralleller till etanoldebatten som följer samma mönster; myter, halvsanningar och verkliga problem i en salig blandning. När det till exempel uppmärksammas att en del av matavfallet i Västmanland hamnar på tippen, istället för att bli fordonsgas och gödsel, ifrågasätts hela sophanteringen. Sanningen är ju att nästan allt matavfall tas omhand på ett ekologiskt försvarbart sätt. Det som återstår att lösa är det som ännu inte sorteras tillräckligt bra.

Ett annat exempel är lågenergilamporna som en del påstår inte alls är något bra alternativ. De kan inte återvinnas sägs det. Det ligger ett korn av sanning i detta. Lågenergilamporna innehåller en liten del kvicksilver. De lampor som lämnas in på Återbruken körs dock till en särskild anläggning där kvicksilvret läggs i en säker deponi, medan resten av lampan återvinns. Fördelarna med lågenergilampor är stora, vilket är det viktiga. Fokus borde ligga på att lösa problemet med kvicksilvret, inte på att döma ut lamporna.

Det går alltid att hitta invändningar och problem. Det allvarliga är dock om dessa tas som intäkt för att inte göra något alls. Om varje satsning på alternativa lösningar möts av invändningar och misstänkliggöranden är risken stor att människor känner en uppgivenhet och att bakåtsträvarna får vatten på sin kvarn.
   Oavsett vilka lösningar var och en kommer fram till är det bra att ta reda på mer om sin egen situation. Hur lever du själv och på vilket sätt påverkar du klimatet? Med detta som grund går det sedan att göra det som brukar kallas klimartsmarta val. För dina val gör skillnad, oavsett om det är i matbutiken, klädaffären eller hos bilhandlaren.

 Kjell Gustavsson, chefredaktör
kjell@fa21.se