Ekologiskt om
ekonomin bär
Mjölkbonden Bo Andersson bygger ut och tror på fortsatt mångfald

En tredubblad mjölkproduktion med hjälp av högteknologisk utrustning.
   Spannmålsodling som till en del består av biobränsle. Och på sikt – om det blir ekonomiskt hållbart – övergång till ekologisk produktion.
   Så skissar Bo Andersson, mjölkbonde på Olsbogård i Sätrabrunn framtiden för sin gård.

Bo Andersson har den närmaste framtiden utbredd på köksbordet i form av en ritning över den nya ladugård som ska stå färdig om något år. Den ska ge honom, tillsammans med son och son-hustru, möjlighet att tredubbla djurbesättningen och mjölkproduktionen. Robotar och datorer ska styra verksamheten.
   För Rosa och hennes ko-kompisar betyder det ett friare och bekvämare liv.
   – Nu står mjölkkorna uppbundna vintertid, men i den nya byggnaden kan de gå omkring hela tiden. De kommer att få sovplatser med tjocka madrasser att ligga på och de kan gå ut och in i byggnaden när de vill, berättar Bo Andersson.

Transponder
Hur ofta Rosa får mjölka sig kommer att finnas registrerat i en transponder som hon har på sig. Den blir som ett passerkort, när hon ställer sig vid passagen in till mjölkningsroboten. Har hon mjölkningstillstånd går hon in och blir mjölkad, om inte får hon gå vidare in i ett annat utrymme. Det hela övervakas från ett datarum. Men direktkontakten med korna finns kvar ändå.
   – Jag måste flytta om dem ibland, sopa rent i liggbåsen, ströa, klippa juver. Och det mänskliga ögat behövs för att se om de mår bra, säger Bo Andersson.

Förberett för ekologiskt
Bo Andersson har jobbat med mjölkkor i trettio år. Hans pappa kom till gården 1958 och Bo tog över successivt från 1978, först på arrende och 1988 köpte han gården. Nu har han 60 kor, men med den nya ladugården får han plats för 144 mjölkkor, 25 sinkor och 50 ungdjur.
   Det nya stallet uppfyller de krav på djurhållning som finns för att producera ekologiskt.
   Men om Bo Andersson ska bli ekobonde vet han inte ännu. Det beror på hur prisbilden utvecklas. Ett problem är att få marken att räcka till, ett annat att transporter och därmed dieselförbrukningen skulle öka. Han har provat att köra på rapsolja, men det fungerar bara sommartid och det blir inte billigare.
   – Man kör mer per ko med ekologisk produktion, eftersom det går åt större areal för foder. Och det kräver flera överfarter vid sådd och skörd. Man måste stubbharva och ogräsharva i stället för att bekämpa ogräset kemiskt, förklarar Bo Andersson.
   Men för honom handlar hållbar utveckling ändå om att skona jord och vattendrag från utsläpp av gifter så långt det är möjligt. Därför använder han ett minimum av bekämpningsmedel på sin mark.
– Vi hyr spruttank av en kollega som är ekoproducent. Sedan blandar vi bara precis så mycket bekämpningsmedel vi behöver för tillfället, i en preparatdoserare vid sidan av tanken. Det innebär att de rester vi får i spruttanken bara är rent vatten.

Havre till förbränning
85 procent av gårdens produktion är mjölk. Men Bo Andersson odlar, för-utom foder till korna, också spann-mål till avsalu. Det är foderhavre, vete och brännhavre till Sala-Heby Energi, som har havrepannor i Sätrabrunn, på Salbohedsskolan, i Möklinta och Morgongåva. Nu utgör brännhavre ungefär 30 procent av gårdens spannmålsproduktion. Om havrepannorna blir större och fler kan den andelen öka.
   Det skulle också kunna bli en ekologisk produktion. Havre är den gröda som är lättast att odla ekologiskt, eftersom den växer bra på olika sorters jord och tål många växtsjukdomar.
   Men eftersom ekologiskt odlad gröda ger mindre per hektar, samtidigt som bondens insatskostnader är lika stora, så är det återigen en fråga om ekonomi.
   – Ytterst handlar det om hur mycket kunderna är beredda att betala för energi som är ekologiskt producerad, menar Bo Andersson.

Större enheter
Utvecklingen inom det svenska jordbruket går mot allt större och större enheter. Små gårdar har fått svårare att klara sig.
   – Många satsar helhjärtat på en viss produktion och optimerar den. Men då försvinner det som varit typiskt för det svenska lantbruket: mångfalden. Det är lite vitsen med att vara bonde, tycker jag, att få hålla på med lite av varje. Annars blir det som vilken fabrik som helst, säger Bo Andersson.

 

Text: Yvonne Busk
Foto: Kim Lill