Ekologiskt
om
ekonomin bär
Mjölkbonden
Bo Andersson bygger ut och tror på fortsatt mångfald
En
tredubblad mjölkproduktion med hjälp av högteknologisk
utrustning.
Spannmålsodling som till en del består
av biobränsle. Och på sikt – om det blir ekonomiskt
hållbart – övergång till ekologisk produktion.
Så skissar Bo Andersson, mjölkbonde
på Olsbogård i Sätrabrunn framtiden för
sin gård.
Bo Andersson
har den närmaste framtiden utbredd på köksbordet
i form av en ritning över den nya ladugård som ska
stå färdig om något år. Den ska ge honom,
tillsammans med son och son-hustru, möjlighet att tredubbla
djurbesättningen och mjölkproduktionen. Robotar och
datorer ska styra verksamheten.
För Rosa och hennes ko-kompisar betyder
det ett friare och bekvämare liv.
– Nu står mjölkkorna uppbundna
vintertid, men i den nya byggnaden kan de gå omkring hela
tiden. De kommer att få sovplatser med tjocka madrasser
att ligga på och de kan gå ut och in i byggnaden när
de vill, berättar Bo Andersson.
Transponder
Hur ofta Rosa får mjölka sig kommer att finnas registrerat
i en transponder som hon har på sig. Den blir som ett passerkort,
när hon ställer sig vid passagen in till mjölkningsroboten.
Har hon mjölkningstillstånd går hon in och blir
mjölkad, om inte får hon gå vidare in i ett annat
utrymme. Det hela övervakas från ett datarum. Men direktkontakten
med korna finns kvar ändå.
– Jag måste flytta om dem ibland,
sopa rent i liggbåsen, ströa, klippa juver. Och det
mänskliga ögat behövs för att se om de mår
bra, säger Bo Andersson.
Förberett
för ekologiskt
Bo Andersson har jobbat med mjölkkor i trettio år.
Hans pappa kom till gården 1958 och Bo tog över successivt
från 1978, först på arrende och 1988 köpte
han gården. Nu har han 60 kor, men med den nya ladugården
får han plats för 144 mjölkkor, 25 sinkor och
50 ungdjur.
Det nya stallet uppfyller de krav på djurhållning
som finns för att producera ekologiskt.
Men om Bo Andersson ska bli ekobonde vet han
inte ännu. Det beror på hur prisbilden utvecklas. Ett
problem är att få marken att räcka till, ett annat
att transporter och därmed dieselförbrukningen skulle
öka. Han har provat att köra på rapsolja, men
det fungerar bara sommartid och det blir inte billigare.
– Man kör mer per ko med ekologisk
produktion, eftersom det går åt större areal
för foder. Och det kräver flera överfarter vid
sådd och skörd. Man måste stubbharva och ogräsharva
i stället för att bekämpa ogräset kemiskt,
förklarar Bo Andersson.
Men för honom handlar hållbar utveckling
ändå om att skona jord och vattendrag från utsläpp
av gifter så långt det är möjligt. Därför
använder han ett minimum av bekämpningsmedel på
sin mark.
– Vi hyr spruttank av en kollega som är ekoproducent.
Sedan blandar vi bara precis så mycket bekämpningsmedel
vi behöver för tillfället, i en preparatdoserare
vid sidan av tanken. Det innebär att de rester vi får
i spruttanken bara är rent vatten.
Havre
till förbränning
85 procent av gårdens produktion är mjölk. Men
Bo Andersson odlar, för-utom foder till korna, också
spann-mål till avsalu. Det är foderhavre, vete och
brännhavre till Sala-Heby Energi, som har havrepannor i Sätrabrunn,
på Salbohedsskolan, i Möklinta och Morgongåva.
Nu utgör brännhavre ungefär 30 procent av gårdens
spannmålsproduktion. Om havrepannorna blir större och
fler kan den andelen öka.
Det skulle också kunna bli en ekologisk
produktion. Havre är den gröda som är lättast
att odla ekologiskt, eftersom den växer bra på olika
sorters jord och tål många växtsjukdomar.
Men eftersom ekologiskt odlad gröda ger
mindre per hektar, samtidigt som bondens insatskostnader är
lika stora, så är det återigen en fråga
om ekonomi.
– Ytterst handlar det om hur mycket kunderna
är beredda att betala för energi som är ekologiskt
producerad, menar Bo Andersson.
Större
enheter
Utvecklingen inom det svenska jordbruket går mot allt större
och större enheter. Små gårdar har fått
svårare att klara sig.
– Många satsar helhjärtat på
en viss produktion och optimerar den. Men då försvinner
det som varit typiskt för det svenska lantbruket: mångfalden.
Det är lite vitsen med att vara bonde, tycker jag, att få
hålla på med lite av varje. Annars blir det som vilken
fabrik som helst, säger Bo Andersson.
Text:
Yvonne Busk
Foto: Kim Lill
|