Hon talar med naturen

Carl von Linné skulle ha blivit 300 år den 23 maj och firas stort i bland annat Uppsala där han verkade och levde. Han skapade som bekant den binominala nomenklaturen för djuren, en indelning där likartade djur placerades i samma familjer.
   Man behöver inte ha livlig fantasi för att inse att många höjde på mer än ögonbrynen när de hittade sig själva bredvid andra primater i systemet.
   Linné utvecklade också sexualsystemet för växterna, en artbestämningsmetod som fortfarande används över hela världen.
   Linné speglar ett av många förhållningssätt som vi människor har till naturen. Vi tar några steg tillbaka för att få en överblick och se mönster och sammanhang. Från den positionen ser vi klarare, men upplever också att vi till viss del står utanför det vi studerar. Det kan vara en förklaring till att vi inte riktigt tagit till oss alla rapporter om miljöförstöring under åren.
   Men Linné såg inte bara naturen som ett studieobjekt, utan han ”såg Gud på ryggen” när han var i Kvikkjokk och fascinerades av den till synes oändliga fjällvärlden. Han studerade naturen, men hade också en känslomässig relation till den.

Relation till naturen har också Laila Spik, samisk kulturarbetare från Jokkmokk och Gällivare. Hon är engagerad i hållbar utveckling och representerar ofta samerna när hon reser i världen. Laila är en av många föredragshållare under Linnéjubiléet i Uppsala och talar bland annat om den lappländska växtligheten.
   Vad inte alla vet är att Laila också talar med den lappländska växtligheten. Laila upplever precis som Linné en gudomlig närvaro, men hon uttrycker den på ett annat sätt. Hon kommunicerar med naturen istället för att bara titta på den. Öppenhet och lyhördhet inför naturens uttryck flätas samman med generationers erfarenhet och blir till en intuitiv kunskap – ett språk utan ord. Hon upplever att det gudomliga som skapat jorden fortsätter att upprätthålla allt liv och är därmed ständigt närvarande, därför frågar hon till exempel om lov innan hon skördar något från naturen.
   – När jag är gäst hos någon frågar jag alltid om lov innan jag tar något som jag vill ha. När jag går ut i naturen för att ta bark från ett träd, frågar jag om det är okej eller om det kommer att skada trädet. Så har naturfolken alltid gjort eftersom vi vet att vi är beroende av naturen för vår överlevnad. Vi måste vara noga med att vi bara skördar överskottet och inte förbrukar resurserna. Vi har en nära relation till naturen och känner därför omsorg.
   – I dagens urbana samhälle upplever vi ofta att avståndet till naturen är stort, trots att vi fortfarande lever av vad naturen ger. Vi har inte tillit till våra egna känslor och upplevelser om vad som är rätt och fel. Vi litar istället på experter som vi lämnar över våra beslut till. Det gör att vi sakta men säkert underminerar tilltron till vår egen erfarenhet och intuitiva upplevelse, säger Laila Spik.

Samma intuitiva språk, menar hon, används också för mellanmänsklig kommunikation. Laila berättar om sina föräldrar som ofta fick besök av människor från olika delar av världen.
   – Mina föräldrar kommunicerade med de utländska gästerna genom att ta in deras kroppsspråk och känslouttryck och sedan dra slutsatser av det sammanhang de befann sig i. Kommunikationen upplevdes aldrig som svår, vi förstod varandra bra utan att använda det vanliga verbala språket. På ett sätt är det samma sorts kommunikation som vi har med naturen, menar Laila.
   Förra året fick hon besök av indianer från Bolivia som bland annat ville veta mer om samernas sätt att bereda skinn.
   – I Bolivia använder man barkgarvning, vilket kräver en hel del vatten som de egentligen behöver använda till dricksvatten. De har också ont om träd, vilket gör att bark är en bristvara. När de fick veta att det går att garva skinn med hjälp av urin, så blev de väldigt intresserade. Den metoden skulle hjälpa dem på många sätt. Det var inte mycket av vår kommunikation som skedde via ord, men vi hade ett mycket bra utbyte av erfarenheter ändå, berättar Laila.

Laila spik reser till South Dakota i USA i sommar. Hon är bjuden till en unik grupp bestående av tretton ”Grandmothers”; kvinnor från olika naturfolk i världen som besitter den kunskap som Laila berättar om. Eftersom några av damerna börjar bli till åren, behövs en suppleant, det kan bli Laila!
   Laila Spik är ofta i Västerås där hon har sin ”manager” Carl-Erik Malmström. Hon kommer att delta i Linnéjubiléet i Uppsala under våren och sommaren och håller föredrag om ”Det gudomliga i naturen” i Västerås domkyrka den 3 oktober 2007.


Vill du läsa mer om Laila Spik: http://lailaspik.vingar.se