Hon
talar med naturen
Carl von Linné
skulle ha blivit 300 år den 23 maj och firas stort i bland
annat Uppsala där han verkade och levde. Han skapade som
bekant den binominala nomenklaturen för djuren, en indelning
där likartade djur placerades i samma familjer.
Man behöver inte ha livlig fantasi för
att inse att många höjde på mer än ögonbrynen
när de hittade sig själva bredvid andra primater i systemet.
Linné utvecklade också sexualsystemet
för växterna, en artbestämningsmetod som fortfarande
används över hela världen.
Linné speglar ett av många förhållningssätt
som vi människor har till naturen. Vi tar några steg
tillbaka för att få en överblick och se mönster
och sammanhang. Från den positionen ser vi klarare, men
upplever också att vi till viss del står utanför
det vi studerar. Det kan vara en förklaring till att vi inte
riktigt tagit till oss alla rapporter om miljöförstöring
under åren.
Men Linné såg inte bara naturen
som ett studieobjekt, utan han ”såg Gud på ryggen”
när han var i Kvikkjokk och fascinerades av den till synes
oändliga fjällvärlden. Han studerade naturen, men
hade också en känslomässig relation till den.
Relation
till naturen har också Laila Spik, samisk kulturarbetare
från Jokkmokk och Gällivare. Hon är engagerad
i hållbar utveckling och representerar ofta samerna när
hon reser i världen. Laila är en av många föredragshållare
under Linnéjubiléet i Uppsala och talar bland annat
om den lappländska växtligheten.
Vad inte alla vet är att Laila också
talar med den lappländska växtligheten. Laila upplever
precis som Linné en gudomlig närvaro, men hon uttrycker
den på ett annat sätt. Hon kommunicerar med naturen
istället för att bara titta på den. Öppenhet
och lyhördhet inför naturens uttryck flätas samman
med generationers erfarenhet och blir till en intuitiv kunskap
– ett språk utan ord. Hon upplever att det gudomliga
som skapat jorden fortsätter att upprätthålla
allt liv och är därmed ständigt närvarande,
därför frågar hon till exempel om lov innan hon
skördar något från naturen.
– När jag är gäst hos någon
frågar jag alltid om lov innan jag tar något som jag
vill ha. När jag går ut i naturen för att ta bark
från ett träd, frågar jag om det är okej
eller om det kommer att skada trädet. Så har naturfolken
alltid gjort eftersom vi vet att vi är beroende av naturen
för vår överlevnad. Vi måste vara noga med
att vi bara skördar överskottet och inte förbrukar
resurserna. Vi har en nära relation till naturen och känner
därför omsorg.
– I dagens urbana samhälle upplever
vi ofta att avståndet till naturen är stort, trots
att vi fortfarande lever av vad naturen ger. Vi har inte tillit
till våra egna känslor och upplevelser om vad som är
rätt och fel. Vi litar istället på experter som
vi lämnar över våra beslut till. Det gör
att vi sakta men säkert underminerar tilltron till vår
egen erfarenhet och intuitiva upplevelse, säger Laila Spik.
Samma
intuitiva språk, menar hon, används också
för mellanmänsklig kommunikation. Laila berättar
om sina föräldrar som ofta fick besök av människor
från olika delar av världen.
– Mina föräldrar kommunicerade
med de utländska gästerna genom att ta in deras kroppsspråk
och känslouttryck och sedan dra slutsatser av det sammanhang
de befann sig i. Kommunikationen upplevdes aldrig som svår,
vi förstod varandra bra utan att använda det vanliga
verbala språket. På ett sätt är det samma
sorts kommunikation som vi har med naturen, menar Laila.
Förra året fick hon besök av
indianer från Bolivia som bland annat ville veta mer om
samernas sätt att bereda skinn.
– I Bolivia använder man barkgarvning,
vilket kräver en hel del vatten som de egentligen behöver
använda till dricksvatten. De har också ont om träd,
vilket gör att bark är en bristvara. När de fick
veta att det går att garva skinn med hjälp av urin,
så blev de väldigt intresserade. Den metoden skulle
hjälpa dem på många sätt. Det var inte mycket
av vår kommunikation som skedde via ord, men vi hade ett
mycket bra utbyte av erfarenheter ändå, berättar
Laila.
Laila
spik reser till South Dakota i USA i sommar. Hon är
bjuden till en unik grupp bestående av tretton ”Grandmothers”;
kvinnor från olika naturfolk i världen som besitter
den kunskap som Laila berättar om. Eftersom några av
damerna börjar bli till åren, behövs en suppleant,
det kan bli Laila!
Laila Spik är ofta i Västerås
där hon har sin ”manager” Carl-Erik Malmström.
Hon kommer att delta i Linnéjubiléet i Uppsala under
våren och sommaren och håller föredrag om ”Det
gudomliga i naturen” i Västerås domkyrka den
3 oktober 2007.
Vill du läsa
mer om Laila Spik: http://lailaspik.vingar.se
|