|  Dubbelmoral
som smakar illa
Att det kan
vara svårt att leva som man lär, är känt.
Detta exempel gäller vår mat, det vi stoppar i magen,
och hur lagstiftarna själva undviker att följa gällande
lagar.
Som bekant beslutar riksdagen vad som är
rätt och fel och ett omfattande lagstiftningsområde
är den svenska djurskyddslagen. Sverige lär ha världens
hårdaste djurskyddslag, ofta kallad ”den mest ambitiösa”.
Det är bra, men här finns problem.
Sådant som halm, stora utrymmen och att
korna får gå ute låter givetvis bra, liksom
att hönan får behålla näbben och grisen
svansen. Men hur blir det OM det inte finns några djur i
denna miljö? Om alla djur istället flyttas till sämre
miljöer i andra länder?
Detta är vad som händer just nu. Lantbruksdjuren
blir allt färre i Sverige, medan länder som saknar ”ambitiös”
djurskyddslagstiftning utökar sin djurhållning och
produktion av mat. Svaret är givet: djuren blir förlorare
trots vår ”ambitiösa” djurskyddslag.
Skälet till detta är att många
detaljerade regler ökar kostnaderna och priset är avgörande
när du och jag handlar mat och inte minst när krögaren
köper in råvaror.
Paradoxalt nog blir vår djurskyddslag
på detta sätt djurens fiende.
Handen på hjärtat, väger du
in faktorn ”djuromsorg”, eller salmonellafrihet, antibiotikaresistens
och miljöeffekter, när du fyller varukorgen i butiken?
Och hur gör du på krogen? Frågar du eller känns
det för ”skämmigt” att fråga kyparen
var köttet kommer ifrån?
Att vara ”ambitiös” när
man handlar, och välja för att gynna god djurhållning,
är inte enkelt. Man behöver kunskaper och det krävs
att varorna är märkta på ett bra sätt.
Några
som bör veta och välja mat som uppfyller den
svenska djurskyddslagen är lagstiftarna själva. Men
icke. På riksdagens matbord har jag själv sett mat
från djurhållning som står i strid med den svenska,
inklusive importerade burägg från en hönshållning
som vi inte accepterar i Sverige. Ledamöternas magnifika
pläderingar i plenisalen till trots.
Att leva som man lär och ta ansvar i egen
handling är tydligen svårt även för en lagstiftare.
Ett annat exempel är de svenska kommunerna.
Där flödar dubbelmoralen. Den ena tjänstemannen
kan stänga svenska anläggningar med internationellt
sett god djurhållning, samtidigt som den andra tjänstemannen
till kommunernas egna restauranger (äldreboenden, skolor
med mera) kan beställa importmat som producerats med råvaror
från den internationella bulkmarknaden.
Visst kan det vara rätt att stoppa svensk
djurhållning som bryter mot svensk lag. Men inte att kommunen
samtidigt beställer mat från djurhållning som
är sämre än den svenska.
Så motarbetar i dagsläget det offentliga
Sverige svensk livsmedelsproduktion.
Jag
tycker att det finns anledning för var och en att
fråga sig: Vilka värderingar är viktiga för
mig? Står jag bakom den svenska djurskyddslagen? Är
jag beredd att handla därefter?
Att det offentliga Sverige med lagstiftare och
kommuner gör det är ett minimikrav. Det är helt
enkelt dags att börja leva som man lär.
Bort med okunnigheten och dubbelmoralen. Först
då kan vi med gott samvete låta oss väl smaka.
|
