Efter oljeruset
Allt hårdare global konkurrens om dyrbara droppar

Världen kan gå mot en dramatisk anpassning inom några år. Jordens ”svarta guld” – råoljan – kanske inte kommer att strömma lika givmilt som hittills.
Att skapa ett samhälle som inte är beroende av olja kan bli nödvändigt tidigare än vi anar.
Men det öppnar också nya möjligheter.

År 2020 ska Sverige inte längre vara beroende av fossila bränslen. Det har regeringen satt upp som ett mål.
   Att oljeepoken går mot sitt slut verkar klart. Men hur fort går det? Och vad händer med samhället då? Ett samhälle som enligt professor Kjell Aleklett är ”drogat på olja”.
   Kjell Aleklett är ordförande i ASPO, Association för the Study of Peak Oil, en internationell organisation för granskning av oljetillgångarna. Han menar att oljan varit det bränsle som efter andra världskriget gjort det möjligt för Sverige att utvecklas till ett rikt och välmående industriland.

Uppblåsta reserver
Nyligen skrev tidskriften Petroleum Intelligence Weekly att den olja som finns kvar att pumpa ur marken i Kuwait förmodligen bara är hälften av vad man tidigare beräknat.
   Om uppgiften stämmer så försvann i ett slag fem procent av världens kända oljereserver eller motsvarande ett och ett halvt års global förbrukning av olja.
Oljan kommer inte att ta slut, det finns oerhörda mängder olja i världen. Men den som är lättast åtkomlig har redan pumpats upp. Kvar finns reserver av oljeskiffrar och oljesand som är svåra och dyra att bearbeta.

85 procent fossil energi
Globalt svarar oljan för mer än 40 procent av energiförsörjningen, de fossila bränslena (kol, olja och naturgas) tillsammans för närmare 85 procent.
    I Sverige svarar oljan för cirka 35 procent av energianvändningen. De senaste tre decennierna har vi varit ganska duktiga på att ersätta olja med andra energikällor. Inom uppvärmning och elproduktion har oljan numera en ganska blygsam roll och den blir allt mindre. Transportsektorn är däremot fortfarande nästan helt beroende av oljeprodukter.

Toppen redan nådd?
Man talar om ”peak oil”, den tidpunkt när oljeproduktionen når sin topp för att sedan oundvikligen gå ned. Somliga anser att ”peak oil” redan nåtts, andra – bland dem Kjell Aleklett – att den fortfarande ligger några år bort i tiden. Om de har rätt så kan det bli en ganska hårdhänt anpassning för världen.
   De stora oljebolagen – i alla fall de flesta av dem – hävdar däremot att reserverna är så stora att det inte kommer att uppstå någon brist de närmaste 100 åren. Internationella energiorganet IEA räknar med att år 2030 kommer de fossila bränslena fortfarande att svara för 80 procent av energin i världen.

Växande gap
Men oljeproduktionen kommer i vilket fall som helst inte att kunna öka särskilt mycket jämfört med idag. Långt ifrån lika mycket som oljeförbrukningen ökar i snabbväxande ekonomier som exempelvis Kina.
   Samtidigt ska man komma ihåg att idag förbrukar varje kines bara 0,7 liter olja om dagen mot amerikanens elva liter. Vem kan förväntas anpassa sig mest till en framtid med mindre olja?
   När gapet växer mellan den olja som produceras och den mängd som efterfrågas går priset upp, enligt all ekonomisk teori. På sikt kan bensin och andra oljeprodukter bara bli dyrare.

Nya möjligheter
Det finns alltså ekonomiska skäl att försöka minska användningen av olja. Sedan tidigare finns ett annat överväldigande argument för att minska förbrukningen: klimatförändringarna, som de flesta forskare anser beror på förbränning av fossila bränslen. Sverige har åtagit sig att minska utsläppen av koldioxid.
   Men dyrare olja öppnar också nya möjligheter. Andra bränslen och drivmedel, som etanol och biogas, blir mer konkurrenskraftiga.
   När transporterna blir dyrare får också geografisk närhet större betydelse. På sikt kan det innebära ett uppsving för lokal produktion av livsmedel och kanske också andra viktiga konsumtionsvaror.

Läs mer om energi från skog och åker

Text: Anders Jägeberg
Foto: Scanpix