Samarbete och motion. Växthuset i Surahammar är en liten skola som använder sig av naturen i undervisningen. Utomhus är det lätt att förstå samband, lära sig att samarbeta och samtidigt röra på kroppen.

Utflykter får barnen att växa
Vintersolen lyser blekt över Ängsö när en grupp från Växthuset i Surahammar parkerar sina bilar vid
slottet. De börjar med fika. Plockar upp smörgåsar, apelsiner och något varmt att dricka ur ryggsäckarna.

När de sedan fått ordning på mössor, vantar, vedträn och matsäck börjar vandringen mot en vik av Mälaren.
   Roland Waara samlar ihop eleverna och berättar vad man kan se i naturen en vinterdag som denna. Han uppmanar dem att titta noga efter spår i naturen och lyssna efter ljud. Särskilt efter trädens ljud.
   – Kan ni höra något om ni sätter örat mot stammen?
   Som ystra kalvar springer några barn iväg före de övriga, hoppar upp på stenar, känner på trädstammar, lyssnar efter ljud. Andra lunkar i sakta mak, fullt upptagna med att resonera med en kompis eller med lärarna.
   Stämningen är avspänd och uppsluppen med mycket skratt. De flesta är varmt klädda, det syns på långt håll att det här är ett gäng som är vana att klä sig för en dag ute i kylan.

Ny chans utomhus
– Vi är på heldagsutflykt varje onsdag för att uppleva naturen i verkligheten, berättar Roland Waara.
   Han är lärare vid Växthuset och tycker att det är viktigt att barn och ungdomar får lära sig hur naturen fungerar rent praktiskt.
   – Det är guld värt att vara ute, vi vinner mycket socialt. Barnen förstår samband när de ser att det fungerar praktiskt och lär sig ta ansvar både för sig själva och andra. I klassrumssituationen sitter det i väggarna att man inte kan, utomhus får man en ny chans.
    Det är några minusgrader, rimfrost i träden och det biter i kinderna. Utsikten är vidunderlig när vi kommer fram till klipporna vid stranden. En fantastisk blankis så långt ögat når.

Gör brasan på egen hand
Eleverna plockar snabbt upp ved ur sina ryggsäckar, nu gäller det att få fart på elden. Några samlar torra kvistar, andra börjar spänta stickor. Snart sprakar en värmande brasa.
   – Eleverna får hugga ved och göra brasan på egen hand, säger läraren Margareta Berglund. De måste hjälpas åt annars blir det ingen brasa.
   Per-Olof Jansson och Roland Waara ropar på eleverna. De har hittat en stor tall med många små hål i barken. I ett par av dem sitter hasselnötter inkilade. Eleverna funderar över vilken fågel som gömt nötterna här och om hålen används som nötknäckare.

Med ståtliga vingslag
Emma går i sjuan, hon tycker om skolans utflyktsdagar och berättar att hon gärna går i skogen. Nu hittar hon ett träd som lutar mot en sten och kan inte låta bli att klättra upp.
   En annan tjej plockar fram sin sminkväska och bättrar på makeupen.
Hungern gör sig påmind. Även om det inte är riktig glöd ännu kan en del inte vänta med att grilla korven. Det dröjer inte länge förrän alla samlas vid brasan.
   Plötsligt seglar en havsörn förbi med ståtliga vingslag och landar ute på isen. Snart kommer också korpar kraxande över huvudet på oss. Och efter dem kråkor.
   Några av barnen springer ut på klippan med kikare i högsta hugg. Thomas som först får syn på havsörnen ropar högt:
   – Vad glad jag är, jag har sett en örn.
Innan det är dags att lämna lägerplatsen och vandra tillbaka till bilarna hjälps alla åt att plocka upp skräp som ligger på marken.
   – Det ska se bättre ut när vi åker härifrån än när vi kom. Det är viktigt att vi inte skräpar ner, säger läraren Birgitta Komujärvi Olsson.

Text och foto: Marita Gustavsson