Pannkakor måste också odlas
För bara ett par veckor sedan var himlen grå och tyst, inte en fågel sade något, i alla fall inte om värme och ljus. Inte ett ljud hördes om att vår plats på jorden långsamt men säkert roterar mot en ny vår.
   Men nu är förvandlingen uppenbar. Lagersviks stiliga fasan spatserade i morse fram över tomten och stannade framför dörren. Han harklade sig ståndsmässigt, briljerade lite med fjäderdräkten, lutade huvudet åt höger och informerade mycket högtidligt att våren är i antågande. Men för att inse det behövs egentligen ingen högtravande fasan; ett par modiga krokusar utefter husväggen satte redan förra veckan sista spiken i den kista som sommarförvarar vintervemodet.

Årstidsväxlingar är som skräckfilmer
Med lite fantasi så kan man dra paralleller mellan årstidsväxlingarna och gamla skräckfilmer: Trädgårdens dystra, kylslagna skuggor – dracullorna – dryper hålögda av när solen tittar fram, de försvinner trötta in i uthusens mörka spindelnätsbehängda hörn. Från vinterförvaringen gör istället dr Frankenstein sin brillianta entré med ögon som lyser mer gudalika och fanatiska än någonsin. Han fixerar en påse färgglada penséfröer med blicken och vrålar sitt vårskrik ut i universum: ”I want to create life!!!”
   Med den känslan av oövervinnlighet är man inte rädd för att beställa årets nya spännande fröer med exotiska namn som mandarinfärgad eldakleja från Kina och månskensgul bergvallmo från Nepal. I maj, efter två månaders väntan på att något ska hända med fröet som petats ner i krukan, är man ödmjuk och överväldigad när det kommer upp något grönt. Ofta är det ogräs från plantjorden.

I receptet ingår en värpglad höna
Man kan odla pannkakor också, cirka tolv stycken. En fest för fyra, om man äter tre pannkakor var. Jag fann planteringstipsen och receptboken i en hantverksbutik i Orsa när vintern var som rimfrostigast. På omslaget står författaren Per Myrström i kostym och slips och steker pannkakor på en grönskande äng med tre nyfikna kor.
   De fröer man använder till pannkaka har inget romantiskt skimmer över sig, utan här handlar det om rejäla grejer: vete, vallfrö, ärtor, rapsfrö (plus salt, gödsel och vatten). Inte nog med det, i receptet ingår en snäll lånad ko och en värpglad höna.

Vill bespara oss från koslakt
Men vad vill egentligen Per Myrström med denna annorlunda receptbok? Jo, han vill berätta för 08:or och andra stadsbor samt ungdomar som tror att man producerar pannkakor i fabrik, att det är en omständlig process att få fram cirka tolv hederliga pannkakor. Man ska ha mark, jord, vatten, frön, djur, verktyg, kunskap och en himla massa tid.
   Myrström hävdar i förordet att han lika gärna kunnat berätta om någon annan maträtts väg från jord till bord. Men han valde just pannkakor för att de är omtyckta och för att det inte ingår något kött i dem. Han vill bespara oss läsare från att behöva slakta en ko – en utmaning som jag i och för sig tror hade resulterat i ökat antal vegetarianer och därmed en bättre balans i världen mellan de fattigas och rikas matvanor.
   Parallellt med sitt eget småskaliga recept, som kräver cirka 3,5 kvadratmeter trädgårdsmark, så ryms också inom bokens 90 sidor en beskrivning av vårt storskaliga jordbruk som ska täcka pannkaksbehovet för hela Sveriges befolkning: nio miljoner människor som äter tre pannkakor var, fyra gånger per år = 108 miljoner pannkakor.
   Enligt Myrströms beräkningar kan vi producera 63 156 pannkakor på en hektar åkermark. Det betyder att vi behöver 1 710 hektar åkermark för att få fram en enkel lunch under fyra dagar åt hela svenska folket. Tidsåtgången för att få fram alla dessa pannkakor är fem månader, från maj till september.
   Per Myrströms bok ”Pannkakor – cirka 12 stycken” är inte bara intressant, utan den ökar läsarens medvetenhet om nödvändigheten av att värna om vår jord.
   Detta oavsett om vi använder våra 3,5 kvadratmeter till mandarinfärgade eldaklejor från Kina eller till pannkaksexperiment.

llustration: Ingelöv Åstrand