| Människor i kris är inte hållbart Egentligen skulle den här texten ha handlat om något annat. I förra Gröna Draken skrev jag om den växande rörelse av arbetsplatser som beslutat sig för att bara dricka Rättvisemärkt kaffe på jobbet. Nu skulle jag berätta att det även i Västmanland finns ett antal arbetsplatser som dricker Rättvisemärkt och att ännu fler är på gång. Den senaste tiden har en frän debatt förts kring det som kallas apatiska flyktingbarn. Alltså barn som genom traumatiska upplevelser mår så dåligt att de i praktiken har slutat leva, men ändå inte får stanna i Sverige. Jag bestämde mig när jag såg ett debattprogram där en biskop, en frilansjournalist och två läkare medverkade. Biskopen skämdes för sitt hemland och krävde en återgång till en human flyktingpolitik. Alltfler talar om en hållbar samhällsutveckling, ekologiskt, ekonomiskt och socialt. De apatiska flyktingbarnen är en del av detta. I första hand handlar det om den sociala dimensionen. Det är naturligtvis inte socialt hållbart med människor som mår så dåligt som dessa barn. Men det finns också en ekologisk och ekonomisk sida av saken. Familjer i kris letar knappast efter miljömärkta varor i butikerna. Genom att de inte ges möjlighet att bidra till sin egen försörjning är situationen också ekonomiskt ohållbar i ett längre perspektiv. Förbundet Agenda 21 har bland sina honnörsord solidaritet och hållbara relationer mellan människor. Förbundet har också beslutat att alltmer lyfta fram barn- och ungdomsperspektivet. Detta är skäl nog att vi diskuterar hur vi behandlar flyktingbarnen. Kanske har jag trots allt skrivit om det jag hade tänkt. Att arbetarna på kaffeplantagerna får drägliga arbetsvillkor och att människor på flykt
Kjell
Gustavsson, redaktör |
möts av medmänsklighet är två sidor av samma sak. Det handlar om humanism, rättvisa och om långsiktigt hållbar utveckling.