Hur
luktar egentligen snö?
Jag har
stannat bilen för att ta en uppiggande skogspromenad. En
svag doft av nysågade barrträd söker sig in i
mina näsborrar. I skogen dansar doftslingorna som älvor
mellan trädstammarna.
Mellan tall och gran skymtar jag ljus och längre
fram ett hygge med många ståtliga frötallar.
Jag vänder tillbaka och fortsätter min promenad efter
en snöig skogsbilväg, rik på rådjursspår.
Vanligtvis doftar inte vinterskogen så
mycket; kylan får naturens processer att avstanna och snön
täcker effektivt kvarvarande dofter. Ofta luktar vintern
bara kallt, en obeskrivlig förnimmelse: hur luktar egentligen
snö?
Vi
är dåliga på att uppfatta dofter
Våren kommer med snödroppar och tussilago, livets processer
bjuder på en doftande föreställning. Om vi talar
om höjdpunkter så har vi trädgårdarnas scillahav
i april och skogens liljekonvaljer i maj. Då om inte förr
är det dags att släppa det krampaktiga greppet om doftoljan
midsommarnattsdröm som inköptes före
jul.
Trots vår längtan efter goda dofter
är vi människor rätt så dåliga på
att uppfatta dem. En undersökning visar att 20 procent av
befolkningen inte ens kan skilja på lukten av kaffe och
citron (gud förbjude att dessa människor jobbar inom
restaurangbranschen). En hund kan upptäcka sex år gamla
doftspår och har tusen gånger bättre luktsinne.
Som kompensation har vi fått bättre syn, det kan vara
en fördel under vinterhalvåret för vackert
är det ju.
Förlorad
i en bländvit nattviol
När det gäller medvetna doftminnen så är
mina 35 år gamla. Min mormor och morfar, som hade sommarstuga
i Skogsbo utanför Enköping, plockade ofta svamp och
bär i skogen. En sommarkväll minns jag att mormor visade
mig en nattviol (Platanthera på latin), den var nästan
självlysande vit och syntes på långt håll.
Hon berättade att den doftade mest när det började
bli mörkt och att kvällsaktiva nattfjärilar, till
exempel svärmare, drogs till doften och satte sig på
blomman. På det sättet blev orkidén pollinerad
och dess fortlevnad säkrad.
Jag minns att jag stod på knä och luktade
på blommorna, det var inte svårt att förstå
svärmarnas svärmeri inför den vackra orkidén.
Förra sommaren, 34 år senare, stod jag på samma
sätt en varm kväll och förlorade mig i en bländvit
nattviol.
Feromoner
ska attrahera motsatt kön
Dofter har stor betydelse för vårt välbefinnande.
Vissa forskare påstår att vi, precis som nattviolerna,
letar efter en partner som är kompatibel vad gäller
doft. Söker man på webben efter ordet dofter
finner man ett företag som säljer mänskliga doftlösa
feromoner som attraherar motsatt kön. De kostar kring 400
kronor flaskan. Köp två till rabattpris.
En god vän fnös när jag berättade
om fyndet på nätet. Han menade att företaget
var helt fel ute: alla människor attraheras ju av olika dofter,
annars skulle ju hela mänskligheten söka sig till en
och samma person. Så sant.
Hur ser då dessa människor ut som lockas av företagets
basferomoner: kommer det en rad neandertalsliknande män och
kvinnor rantande efter en supermodern webb-shoppare? Slutar de
följa efter när feromonerna har utgått ur sortimentet
eller när företaget går i konkurs?
Man blir alldeles trött och vill sova middag
ända fram till midsommar av bara tanken.
En
föraning om kommande sommar
Jag ser min röda bil mellan tallarna. Det är dags att
fortsätta resan hem till Västerås. Det slår
mig att jag kanske bör titta under balkongen där jag
har planterat doftvioler (Viola odorata). De kanske har börjat
blomma där de står mot husväggen. Tar man in dem
och sätter dem i ett litet glas med vatten förstärker
inomhusvärmen doften och den blir obeskrivligt ljuvlig, som
en föraning om kommande sommar.
|