|
 Förnybart
bränsle – ohållbar produktion
Miljövänliga
varor och -produktion har blivit ett marknadsföringsargument
bland många andra.
Som konsument blir det därför allt viktigare att inte
nöja sig med denna allmänna ”rubrik” utan
försöka se vad som egentligen döljer sig bakom
den.
Det gäller inte minst energiproduktion,
i form av värme och el, där termer som miljövänligt,
förnyelsebart och biobränslen skapar än större
förvirring.
När olika bränslen diskuteras talar
man oftast bara om ett av miljöproblemen: att utsläppen
av koldioxid bidrar till växthuseffekten. Det finns dock
många andra miljöaspekter att beakta.
Vad
är då biobränsle och förnybar energi?
• Med biobränslen avses (oftast) bränslen som relativt
snabbt förnyas, som trä, gräs och halm. Koldioxidutsläppen
som sker när de förbränns tas snabbt åter
om hand av den nya skog eller nya gröda som växer upp.
• Med miljövänlig energi avses (oftast) såväl
biobränslen som vindkraft, solenergi med mera.
• Med förnybar energi avses (oftast) allt som anges
ovan, men även till exempel vattenkraft.
Med andra ord är det inte helt lätt att som energikonsument
orientera sig.
Västmanlands
största energiproducent, Mälarenergi, går
alltmer över till torv som bränsle. Företaget har
också börjat köpa in skog från Östeuropa.
Det gör att frågan om miljövänlig energiproduktion
blir konkret för många västmanländska konsumenter.
Den torv som bränns kommer till stor del
från en torvmosse utanför Pärnu i Estland samt
från Vitryssland – naturligtvis för att den är
billigare än svensk.
Är då torv förnybar och ”miljövänlig”?
Nej, enligt alla vetenskapliga fakta och de flesta länder
och instutitioner. Men ja, enligt svensk energipolitik.
Torv som bränsle fick ett uppsving från år 1980
och framåt helt beroende på politiska beslut. Torven
är undantagen från koldioxidskatt och energiskatt,
och därmed kortsiktigt lönsam.
Fakta är dock att torv leder till stora
koldioxidutsläpp, cirka 2 procent av Sveriges samlade koldioxidutsläpp.
Torv innehåller också mer kväve och svavel än
biobränslen.
Visserligen återbildas torv, men i vårt
klimat med bara cirka 1 millimeter om året. Det betyder
att ett torvdjup på 2 meter tar 2000 år att skapa.
Tidsperspektivet för påverkan på växthuseffekten
handlar om 100–200 år.
Torven har även en mängd ekologiska funktioner, inte
minst har myrar ofta höga naturvärden.
Dessa fakta förändras inte för
att torven bryts i Estland eller Vitryssland. I Vitryssland är
det vanligt att de våtmarker som exploateras har höga
naturvärden och att produktionen sker under miljömässigt
primitiva former.
Hur är
det då med den importerade skogsråvara som Mälarenergi
sedan en längre tid tillbaka lagrar på Johannisbergs
flygplats utanför Västerås?
Jo, den är ett biobränsle, till skillnad
mot torven ökar den inte andelen koldioxid. Men är den
miljövänlig?
Knappast, vilket en närmare titt på
råvaran visar. Där finns en mängd olika trädslag,
bland annat grova aspar och alar, som är värdefulla
för den biologiska mångfalden. Där finns även
döda och halvdöda träd, också de värdefulla.
Troligen har många av dem stått nära vatten och
påverkats av översvämningar – återigen
en indikation på höga naturvärden. Faktum är
att mycket av det som ska eldas upp är sådant som man
har bestämt ska sparas inom svenskt skogsbruk.
Undersökningar,
som Världsnaturfonden WWF har gjort i Ryssland, visar
att en stor del av avverkningen sker svart – med andra ord
olagligt. Detta innebär att den är oförsvarbar
såväl miljömässigt som ekonomiskt, även
om den gör råvaran billig.
Ska biobränslen från andra länder
kallas miljövänliga bör ett minikrav vara att köparen
har kunskap och garantier för att produktionen sker på
ett lagligt och ekologiskt hållbart sätt. Forest Stewardship
Council, FSC, är ett certifieringssystem för skogsbruk
som ska garantera detta och som borde tillämpas.
Så frågan är nu om Mälarenergi
– av rent ekonomiska skäl – alltmer ska styra om
energiproduktionen till att baseras på importerad torv och
skogsråvara från Öst? Om så är fallet
har den miljövänliga profilen krackelerat!
|
