Besökare ska hålla Svartådalen levande

Tillhör du dem som tror att det är i de stora städerna som allt roligt och spännande utspelar sig? Och att det är ödsligt och enahanda att bo på landet?
   Följ med Gröna Draken till Svartådalen och möt människor och en bygd där det finns gott om idéer och engagemang. Läs om omtumlande förslag som att odla havre för att använda den till bränsle. Eller om Natur&kulturskolan som vill lära barnen sambanden mellan natur, jordbruk och mat.
Den som tar sig uppströms Svartån från Västerås ser efter några mil hur ådalen öppnar sig i slättsjöar, sankmarker och svagt sluttande åkrar i Fläckebo och Västerfärnebo. Ett levande landskap, rikt på fåglar och kultur.
   Daniel Green vill att fler ska få uppleva det. Han leder Svartådalens Natur&kulturskola. Med hjälp av pengar från EU, LRF, Sala kommun och länsstyrelsen försöker den skapa arbetstillfällen i bygden genom att tillhandahålla närkontakt med naturen.
   Bland annat genom att skolklasser får besöka lantgårdar och visas runt i den för sitt fågelliv berömda bygden.
   – Jag tror att särskilt skolbarn behöver komma ut i naturen och på landet. Möta djur och upptäcka sambanden mellan natur, jordbruk och mat, säger Daniel Green.

Extrainkomst för lantbrukare
Grundidén är att koppla lärande till upplevelser: gör nåt själv. Att till exempel skära till ett fiskspö och meta med det, eller att hjälpa till med ringmärkning av fåglar.
   På köpet får traktens lantbrukare en chans till extra inkomst genom att ta emot studiebesök eller tillhandahålla övernattning.
   Böndernas medverkan är viktig, anser Daniel Green, inte minst därför att jordbruket betyder så mycket för landskapets naturvärden.
   – Svartådalen är märkvärdig därför att ån rinner långsamt genom slättbygder och meandrar genom våtmarker som fortfarande brukas av människor. Ur europeiskt perspektiv är det väldigt sällsynt med våtmarker i ett jordbruksområde, säger han.
   Själv fick han sin första kontakt med området som tonårig fågelskådare på 70-talet. I mitten av 90-talet fick intresset för tranor honom att mer regelbundet besöka Fläcksjön och Nötmyran i Västerfärnebo.
   – Det var då jag upptäckte de stora naturvärden som finns, tack vare att jordbruket fortfarande lever här. Samtidigt är vildmarken inte långt borta.

Brittiska fågelskådare
Natur&kulturskolan har fått så kallade Växtkraft Mål 3-pengar. En förstudie har gjorts och nu handlar det om att söka pengar för en fortsättning under två år.
   Därefter ska verksamheten stå på egna ben. Den är tänkt att ha tre sådana: skolbesök, företagsaktiviteter och turister. Kontakter har bland annat tagits för att arrangera resor för brittiska fågelskådare.

Finns det inte risk att naturvärdena går förlorade om en massa människor kommer till Svartådalen?
   – Det är en diskussion vi ständigt för, men erfarenheten säger att risken inte är så stor. Och vi kan ju påverka det själva; vill vi inte ha ett Sommarland så blir det inget, säger Daniel Green.
   En vision för framtiden är ett natur- och kulturcentrum med försäljning av bygdens produkter, med kafé och kanske restaurang.

Samlad kraft i Västerfärnebo
 Så många människor går och har drömmar om saker att göra. Där finns mycket kraft att hämta om man kan samla den. Det är det vi försöker göra, säger Ann-Christin Korths-Aspegren.
   Hon är vice ordförande i Svartådalens Bygdeutveckling, ett projekt för att med EU-bidrag blåsa nytt liv i en tynande bygd.
   Västerfärnebo är en gammal jordbrukarbygd. Men idag finns inte många heltidsjordbruk kvar. Lantbrukarna har blivit ”månskensbönder” som får sin huvudsakliga inkomst någon annanstans ifrån.
   Servicen i samhället, kyrkbyn, har försämrats i samma takt. Banken och bensinmacken är borta sedan länge. Nu kämpar konsumbutiken för sin överlevnad och landstinget hotar att stänga läkarstationen.

Nya verksamheter och produkter
Samtidigt finns många idéer om nya verksamheter och produkter. När möjligheten öppnades för att få ekonomiskt stöd från EUs fonder för landsbygdsutveckling bildades Svartådalens Bygdeutveckling för Västerfärnebo och Fläckebo.
   – Vi insåg att vi borde organisera oss för att få större ”tyngd”, säger Ann-Christin Korths-Aspegren.

Olja kan ersättas av skog och havre
En projektledare, Pelle Andersson, har nu arbetat ett år med en förstudie som utgör grunden för ansökan om pengar från Leader+, en EU-fond för landsbygdsutveckling.
   Ett viktigt inslag har varit en bygdeenkät om vad människor tycker om samhällsservice, vägar, kulturaktiviteter med mera.
   Ett annat har varit en LEA, lokal ekonomisk analys.
   – Vi har tittat på hur mycket pengar som ”finns” i vårt område och hur mycket som spenderas här respektive utanför. Detta för att kunna ersätta produkter utifrån med lokala, så att pengarna stannar här. Exempelvis kan olja från Saudiarabien ersättas av skog, pellets och havre som vi själva har, säger Pelle Andersson.
   Just havre för uppvärmning är ett av de projekt som ska kunna stå på egna ben om ett par år. Ett annat är ”Nötmyrans nötkött” – köttdjurhållning som samtidigt håller Svartådalens unika våtmarkslandskap öppet. Ett tredje projekt är inplantering och bevarande av flodkräftor.
   Det finns flera idéer som arbetsgrupper samlats kring. Deras gemensamma bas är natur och kultur. Pelle Andersson är full av entusiasm över alla idéer som dykt upp: cykelpool kopplad till kanot-, rid- och vandringsleder, rökeri, smedja och mycket annat.
   – Det här engagerar människor. Och jag tror det är viktigt med en blandning av ekonomiskt stöd och frivilligt arbete, att folk i bygden vill arbeta med det, säger han.

Ett bycenter som mötesplats
Vad finns då i Västerfärnebo om tio år? Ann-Christin Korths-Aspegren har något hon vill se förverkligat:
   – Ett bycenter som dels kan vara mötesplats för bygdens folk, dels kan ge människor som kommer utifrån hjälp att hitta övernattning.
   – Vi har en väldigt speciell natur här med mycket fåglar och mycket växter. Vi vill göra den mer tillgänglig för besökare, men på ett sätt som passar dem som bor här, säger hon.

Ett sätt att visa upp sig

Lars bergqvist, mjölkbonde i Fläckebo, var först lite undrande till Natur&kulturskolan. Nu ser han enbart positivt på den och sitter med i styrgruppen för projektet.
   – Det här är ett sätt för oss att visa upp oss och ge kunskap om svenskt lantbruk, säger han.
   På sin gård har han tagit emot grupper av skolbarn vid 17 tillfällen.
   – Vi har berättat om hur ett lantbruk fungerar. Sedan har vi gått runt i lagår’n, tittat på kalvar och så. En del av barnen har aldrig förr varit i en lagård. Och så har vi skjutsat dem i höskrinda, säger han.
   Hittills har allt detta gjorts utan betalning. Men att i framtiden kunna få ersättning för gårdsbesöken har han naturligtvis ingenting emot.

Text: Anders Jägeberg
Foto: Daniel Green