Färger med dragningskraft

Färgerna är bleka från min utkiksplats i livet: isen ligger grå, dekorerad med vita flak av snö. Vassens gulstänkta färgskala är det enda som hindrar naturen från att helt gå i grått. Det är stilla, tyst, avskalat, kallt och tillbakadraget.
   En korp flyger över fågeltornet där jag sitter på bänken med armarna vilsamt mot bordet. Den avtecknar sig svart mot senvinterhimlen och glider i en vid cirkel ovanför mig, för att konfirmera att världen är vit och svart. Kra…kra…kra.
   Om jag levde helt i nuet, lät den ena grå stunden övergå i den andra, så skulle jag tippa framlänges av leda och slå pannan i bordet. Jag är så trött på vit snö, grå is och beigebrun vass att jag måste låta tankarna värma sig en stund på vårens och försommarens färgskala.

Vi blir trötta av färgbrist
Jag tänker på arkitekten och psykologen Karl Ryberg som menar att färger är för hjärnan vad vitaminer är för kroppen. Får vi i oss för lite vitaminer uppstår näringsbrist, vid färgbrist blir vi trötta och kan till och med få psykosomatiska symtom som magont, eksem eller huvudvärk. Vi stimuleras och känner oss kreativa när orange, gult och rött fladdrar förbi.
   Ryberg menar att den absolut bästa färgskalan för oss människor är den som liknar naturens. Jag förutsätter att han menar en palett bestående av fridfulla gröna nyanser och blommor med kontrastfärger, inte senvinterns gråvita, gråsvarta, grågula färgskala.
   Kra…kra…kra. Korpen tar ännu en sväng förbi fågeltornet, svart korp mot en skymmande grå vinterhimmel. Vad vill hon egentligen?

Godis är en stor bluff
Ryberg hävdar vidare att vi är förprogrammerade att uppfatta svart, grått och gråbrunt som döda färger, urmänniskan i oss ser dessa färger som materia på väg att ruttna. Det är den ”insikten” som gör att vi blir tveksamma inför köttbiten i kyldisken som börjar dra åt brungrått. När den närmar sig svart så hjälper förhoppningsvis inga röda prislappar.
   Vi dras däremot till färggranna grönsakskombinationer och tycker det är fräscht med röd paprika på grön salladsbädd.
   De varierande färgerna innebär att vi får i oss olika vitaminer. A-vitamin i den röda paprikan och K-vitamin i den gröna salladen.
   Fiffigt!
   Det är just den kunskapen som godisfabrikanterna utnyttjar. Varför tror ni att ”Gott och blandat” och ”Non stop” består av en kaskad av färger? Urhjärnan signalerar till oss att vi bör äta upp alla dessa ”färgvitaminer”.
   Vi kan konstatera att hjärncellerna inte hängt med i utvecklingen. Godis är en stor bluff, i alla fall ur vår urhjärnas perspektiv.

En brunsvart sörja
Enligt Karl Rybergs teorier upplever många av oss vintern som en deprimerande årstid på grund av bristen på engagerande färger. På ett sätt är det sant; blommornas färggranna anleten omvandlas i november till brunsvart sörja och det är minsann ingen rolig syn.
   Ur en annan synvinkel kan man säga att förvandlingen är magi av en klass som vi bara kan häpna över. Allas vår trollkarl sveper i december med varsam hand ett vitt täcke över det trötta landskapet (så gör alla trollkarlar som inte vill avslöja sina knep). Det blir stilla, tyst, avskalat, kallt och tillbakadraget.    Korpen flyger över landskapet för att se att allt är som det ska: vitt och svart.
   Vi väntar och väntar och väntar…

Jorddjuren vaknar och gäspar
När vi längtar som allra mest smeker Trollkarlens hand bort snön från vår plats på jorden. Han värmer jorddjuren i sina händer. De vaknar, gäspar lite och börjar sitt arbete med att göra marken gul av tussilago, blå av blåsippor, rosablå av lungört och än en gång vit, den här gången av vitsippor och liljekonvalj. Detta trolleri tröttnar vi aldrig på att beskåda. Barnet i oss ropar varje senvinter: ”En gång till… snälla!”
   Korpen tar en sista sväng över tornet där jag sitter ihopkrupen som en osannolik färgklick i en illblå dunjacka.
   Skymningen sänker sig och korpen kraxar och kraxar, det låter som om hon sjunger, lite falskt och osammanhängande, men ändå. Det låter som melodin till: ”Du ska inte tro det blir sommar om inte nå’n sätter fart.”

Lästips: ”Färger – i vardagsliv och terapi” av Karl Ryberg, ICA Bokförlag 1999.

Illustration: Ingelöv Åstrand